Med stora flikiga blad och jättelika vita blomkorgar tornar jättelokan upp sig i utkanten av Roma samhälle. Växten kan bli upp till tre meter hög och stjälkarna en decimeter tjocka. Som gjorda för lek vid en första anblick, men saften av växten är fototoxisk, vilket innebär att den blir giftig i kontakt med solljus.

– Det kan bli fruktansvärda brännskador om du får på dig och går i solen och sedan det blir ärrbildning, säger Inga-Lena Östbrant, arbetsledare för Naturnära jobb på Skogsstyrelsen.

Den invasiva jättelokan, även kallad jättebjörnloka, bekämpas på många platser i landet, men på Gotland har den hittills fått växa fritt. Nu ska ett antal bestånd på ön bekämpas, som ett av flera projekt inom Skogsstyrelsens satsning Naturnära jobb.

Artikelbild

| Växt för växt sågar arbetslaget ner jättelokan.

– Min roll är att försöka hitta lämpliga arbetsuppgifter utifrån många olika kriterier. I huvudsak handlar det om skyddad natur, att främja hotade arter och bekämpa invasiva arter som den här, säger Antonia Baumert, samordnare för Naturnära jobb på länsstyrelsen.

Den förteckning på växtplatser som länsstyrelsen använt sig av visade sig dock i många fall vara inaktuell.

– Vi har tittat på ungefär 25 platser och de flesta fanns inte kvar, säger Antonia Baumert, som nu hoppas få in tips på fler platser där jättelokan slagit rot.

Utrustade med skyddskläder, visir och långskaftade grensågar, tar sig arbetslaget an den giftiga jättelokan.

Artikelbild

| Lagbasen Vilhelm Sahlberg är noga med skyddsutrustningen.

– Man jobbar inte snabbt, man tänker innan man ger sig på dem – man vill inte ha dem på sig, säger lagbasen Vilhelm Sahlberg.

Skulle olyckan trots allt vara framme har de med sig både vatten och ögondusch.

Artikelbild

| Som ett pilotprojekt strös salt på jättelokans stubbar.

– Jobbet ska göras och har man bara rätt förutsättningar med skydd så. Men man ska inte stressa med det här jobbet, det är ett tidskrävande jobb, säger Vilhelm Sahlberg.

Stjälk för stjälk sågar de ner växterna.

Artikelbild

| Inga-Lena Östbrant leder i vanliga fall öns södra arbetslag.

– Det krävs ju många år för att ta knäcken på växterna – säker 10-15 år. Ett frö kan ligga sju år i jorden innan det gror. Vi kommer inte att transportera dem härifrån, då skulle de kunna fröa av sig och börja växa på en ny plats, säger Inga-Lena Östbrant.

På de stubbar som återstår efter arbetslagets framfart, strös grovt salt i hopp om att ta kål på rötterna.

Artikelbild

– Vi har inga möjligheter att bekämpa jättelokan på hela Gotland, men vi gör ett pilotprojekt med salt som vi fått indikationer på funkar och är hyfsat miljövänligt, säger Antonia Baumert.