När busschauffören Hans Estmyr startade färden från Visby till Fårösund på eftermiddagen förra tisdagen var det i ett av de mest besvärliga väderlägena på mycket länge. Ombord fanns sex passagerare. SMHI hade varnat för snökanoner och Trafikverket varnade för snörök, halka och drivbildning på vägarna. Under dagen hade ett antal personbilar redan kört av vägen.

– Vi räknar inte med tidtabellen sådana här dagar. Jag körde kanske i 60 kilometer i timmen.

Hans kör buss på den gotländska landsbygden sedan tre år tillbaka. Han tycker att bilisterna visserligen tar det lugnt i trafiken när det råder besvärligt väderläge. De sparar på omkörningarna och anpassar hastigheten. Men alltför många ligger för nära mittstrecket.

Artikelbild

| Hans Estmyr.

– De är rädda för snödrivorna. Men är du det ska du inte ge dig ut på vägarna. För hur ska en buss kunna passera om du ligger för långt i mitten?

Och det var precis just det som hände i höjd med Hammars i Lokrume. På ganska kort håll ser och förstår Hans att den mötande bilen, med två bilar efter sig, befinner sig i hans körfält. De kommer inte att kunna mötas utan att kollidera.

Hans beskriver det som att hjärnan tog bilder. Den fotade av vägen framför, busskuren i närheten, diket till höger och backspegeln. Utifrån de där bilderna fattade han ett blixtsnabbt beslut.

– Jag valde det minst dåliga och siktade mot reflexstolparna vid sidan av vägen.

Artikelbild

| Bussen är nu på reparation.

På det sättet undvek han en kollision med den mötande bilen och de två bilarna efter. Men innanför reflexstolparna fanns en plogvall som bussen törnade mot och Hans förlorade kontrollen över bussen.

– Den åkte framåt i diket som en liten pulka.

Artikelbild

| Det var vid Hammars i Lokrume som bussen tvingades av vägen.

LÄS MER: Gotlandsbuss körde i diket

Färden tog slut när bussen körde upp på en stenhög i diket och blev stående där. Träden i närheten slog emot bussen så att flera rutor krossades.

Artikelbild

– Jag minns att det var helt tyst i bussen. Ingen skrek. Jag reste mig upp direkt och frågade om alla mådde bra. En man längst bak sa att han hade ont i ryggen och lade sig ned. En kvinna var vit i ansiktet, förmodligen chockad.

Passagerarna och Hans samarbetade på ett bra sätt och medan en kvinna ringde SOS Alarm tog sig Hans ut och satte upp varningstrianglar.

När ambulansen kom fick de med sex mans hjälp ut den ryggskadade mannen på en bår via ett av de trasiga fönstren.

Hans har arbetat med trafikledning i Stockholm och är van vid att åka ut på olyckor. Nu var han den som var mitt i en.

– Men jag har kommit fram till att jag inte kunde gjort på annat sätt. Och därför ältar jag ingenting.

Det han tänker på nu efteråt är att alla passagerare inte var fastspända. Även om det finns information på bussarna om att man ska använda bälte är det många som inte gör det.

– De tänker att det är lugnt, de är i ett stort fordon. Men de lever i en falsk trygghet. Man riskerar att fara ut genom fönstren vid en olycka om man inte sitter bältad, säger Hans Estmyr.