Beslutet om att flytta på de tio familjer som bor på asylboendet i Björkhaga grundar sig, enligt Renée Johansson, boendeansvarig på Björkhaga, i Migrationsverkets ändring av sina egna regler. När myndigheten upphandlade om asylboenden i november godkändes en rumsyta på tre kvadratmeter per person, men nu har kraven ändrats till fem meter per person. Det innebär att boendet i Björkhaga, som i dag har plats för 34 personer, i stället får ta emot 15. Och kan man inte ta emot över 30 asylsökande får man inte ha ett boende.
– Vårt avtal gäller till den 21 maj, och min chef har skrivit otaliga mejl till Migrationsverket där han frågat om vi får ett nytt avtal, utan att få svar. I måndags fick jag plötsligt ledsna sms från de boende där de skrev "vi måste flytta", säger Renée Johansson.
Det visade sig att Migrationsverket hört av sig direkt till de asylsökande med beskedet om att rummen på boendet är för små, och att de därför måste flytta därifrån.
Tre av de tio familjerna på boendet kommer att få stanna på Gotland, men de vet ännu inte var. De övriga tvingas flytta till fastlandet.
– På lördag går kontraktet ut, och då måste alla vara ute ur boendet om vi inte får nytt kontrakt. Migrationsverket sade att det kan stå en buss här redan på onsdag för att flytta på de tre familjer som får stanna på ön, och då fick de alltså beskedet i måndags. Så här får man inte behandla folk, säger Renée Johansson.
Hon berättar att de asylsökande vill stanna på boendet, och att ingen av dem någonsin har klagat på att rummen skulle vara för små. En bild som bekräftas dels av ett brev som de boende skrivit till Migrationsverket, och dels av Yasser Bezbeh, vars familj har bott på Björkhaga i ett halvår och är en av de tre från boendet som får stanna på ön.
– Vi har bra rum och trivs väldigt bra här. Vi har byggt relationer här och blivit som en stor familj. Vi stannar mycket hellre här än att flytta till ett annat boende, och ändå vill de flytta på oss, säger han.
Yasser berättar att han har en en månad gammal bebis, och att hans treårige son i februari började på dagis i närheten av boendet.
– Han har hittat vänner och till och med börjat prata en del svenska. Nu är jag orolig att han kommer att bli förvirrad och undra varför vi måste flytta igen.
Hur känns det att ni kanske tvingas härifrån om några dagar?
– Det är en chock för oss alla. Vi har flytt från krig och startade om här. Nu vill de att vi ska starta om igen.
Renée Johansson är ordentligt upprörd över situationen som uppstått.
– Det kan inte vara enligt mänskliga rättigheter att göra såhär. De här människorna ha flytt från krig och förföljelse. Här har de fått trygghet, barnen har börjat i skolan och de har allt blivit som en stor familj. Nu ska allt ryckas upp igen.
– Kommer det en buss på onsdag så låser jag dörrarna. Jag släpper inte iväg någon. Det här känns bara som ett missbruk av makt.
Det sistnämnda håller även Sven-Göran Algotsson med om. Han undervisar många av boende på Björkhaga i svenska, och var på tisdagen mycket upprörd över Migrationsverkets beslut.
– Det sitter en massa tomtar i Norrköping som är helt maktfullkomliga. Jag vet inte vad vårt land håller på med riktigt.
Hur är stämningen bland de asylsökande som du träffat?
– Det är uppgivenhet och sorg.