LEDARE GOTLÄNNINGEN Var går yttrandefrihetens och satirens gränser? Frågan har på flera sätt varit aktuell de senaste dagarna.

Några svenska komiker/artister har fått sin tre år gamla låt uppmärksammad efter en proteststorm mot texterna som är fullkomligt vidriga och handlar om att utnyttja barn sexuellt.

”Vi har hela tiden bara försökt vara roliga. Bara det, inget annat” försvarar sig artisterna som beskriver sin konstart som mycket grov humor. Vari det roliga består är för de allra flesta oerhört oklart.

För den skull ska inte denna ”humor” förbjudas. Det är inte heller det som har skett. Det som har hänt är att publiken har utnyttjat sin yttrandefrihet och bestämt visat att detta är inte roligt, bara outsägligt äckligt.

Att artisterna/komikerna nu bokas av på löpande band innebär inte att deras yttrandefrihet stryps eller att någon censurerar konsten.

Man tackar bara nej.

Nej, tack, vi är inte intresserade.

Ett annat skämt som varit uppmärksammat den senaste tiden är nazistiska grupper som sprider ”roliga” memes i sociala medier där utpekade opinionsbildare och andra ska hängas i lyktstolpar i en framtid där ”skämtarna” får makten. ”Finspångsrättegångarna” ska rensa ut dem som tycker fel, de som inte viker ner sig utan står upp mot rasism och som avslöjar främmande makts inblandning i svenska angelägenheter.

De ”roliga” bilderna delades även av personer som borde veta bättre. Som frågar sig om folk inte har nån humor nu för tiden. Som om det är en prinsessan på ärten-reaktion att inte dra på munnen när nån vill att man ska hängas för sin åsikt. Samtidigt som samma krafter agerar både påtagligt och konkret mot samma personer.

Roligt? Knappast.

Yttrandefriheten är inte gränslös men gränserna är vida och ska så vara.

I yttrandefriheten ingår dock inte att begå brott. Det går inte att hota nån och sen säga att ”Har du ingen humor, det var ju ett skämt”.

Inte heller innebär yttrandefriheten att din rätt att yttra dig väger tyngre än en annan människas rätt att tryggt vistas på gator och torg.

Nordiska Motståndsrörelsen har vuxit men utgör fortfarande bara en skärva av mänskligheten, i dubbel bemärkelse. De har som politisk idé att vissa människor inte ska få finnas.

Homosexuella är en av dessa grupper: ”Homolobbyn ska krossas”. Det är därmed allt annat än en slump att NMR ansöker om tillstånd för torgmöten precis utanför RFSL:s lokaler i Visby. Däremot är det ofattbart att polisen ger dem detta tillstånd.

Inte för att polisen inte kommer att kunna garantera säkerheten. Självklart kommer polisens närvaro att vara gedigen och inte tillåta att det sker några brott.

Men för dem som redan tidigare planerat sina aktiviteter i RFSL:s lokaler är det inte tryggt bara för att de fysiskt skyddas av polisen. De ska inte behöva polisskydd från nazister, nazisterna ska inte vara där. Polisen har makten att anvisa dem en annan plats.

I dag finns en politisk uppslutning kring förslaget att kriminalisera samröre med terrororganisationer och stödjande av terror. Oavsett om det handlar om islamister eller nazister eller våldsbejakande vänsterextremister.

Organisationer som har våld som politisk metod ska inte ha tillträde till det offentliga rummet.

Att det ens ska behöva sägas.