GOTLÄNNINGEN C-DEBATT Sexuella trakasserier och övergrepp – allt från våldtäkter till tafsande, ovälkomna blickar, skällsord eller sexistiska skämt. I stort sett alla kvinnor har blivit utsatta. Och alla män har varit med när övergreppen har utförts, om inte aktivt så som tysta vittnen, eller påhejare.

#MeToo-kampanjen har fått enormt genomslag i sociala medier. Kvinnor världen över har med önskvärd tydlighet sagt ifrån – vi accepterar inte att bli behandlade på det här viset längre.

Så, vad gör vi män? Min bild är att många män i min omgivning inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till det här. Liksom, vad är allt ståhej om? - Ska man inte få flirta lite på krogen längre? - Nu vågar man ju inte göra nånting längre, då blir man ju anmäld! - Jaja, det lugnar snart ner sig!

Jag skulle kunna säga att det borde vara solklart var gränsen mellan en flirt och ett övergrepp går, men samtidigt förstår jag att många män känner sig osäkra nu. Den värld som många har levt i, där man faktiskt inte behövde ägna någon större eftertanke åt hur man behandlade kvinnor är på väg att ersättas med något annat.

En värld där man faktiskt kan tvingas stå till svars för sina handlingar. Där man kan bli ifrågasatt för att man drar det där sexistiska skämtet, lägger handen på ett ovälkommet ställe, eller synar en kvinnas kropp uppifrån och ner. Alltför många män har länge tagit den enkla vägen. Antingen som förövare, där man utnyttjat sitt övertag, och sin makt. Eller också som den accepterande, som utan att reflektera närmare har köpt den rådande normen där övergrepp har tystats ner, ignorerats, eller i värsta fall beundrats.

Så, vad ska vi män gör nu då? Jo, något som låter enkelt men som i praktiken är väldigt, väldigt svårt. Vi behöver reflektera, och sedan behöver vi förändra oss.

Självreflektion är bland det svåraste som finns. Att behöva fundera över hur man har agerat i olika situationer, och kanske komma fram till att man tagit den enkla vägen istället för den rätta. Men det är vad som krävs.

Enbart reflektion gör dock inte situationen bättre. Nästa steg handlar om förändring. Att förändra sitt sätt att tänka och agera. Att bygga upp en medvetenhet. Och mod. Medvetenhet att se vad som sker i sin omgivning. Medvetenhet så att man kan ifrågasätta sitt eget handlande innan man själv går över gränsen. Och slutligen modet att säga ifrån, även när grupptrycket är som störst eller när man riskerar att vara den där som förstör stämningen i grabbgänget runt fikabordet.

Jag hoppas att #MeToo är början till ett genombrott, och att alltfler män faktiskt ska fatta att problemet och lösningen ligger hos dem.

Jag hoppas också att kampanjen får politiska effekter. Det handlar ju inte bara om den enskilde mannen, utan också om vårt samhälle. Vilka lagar behöver ses över? Hur fungerar rättsväsendet? Vad kan skolan göra för att förebygga och förhindra, då en stor del av övergreppen verkar ske på skoltid, långt ner i åldrarna.

Sammanfattningsvis är det bara att konstatera att vi män inte har några ursäkter eller bortförklaringar att komma med. Det som återstår är att göra om och göra rätt.