Ledare Gotlands Folkblad Deja vu är en bra benämning på hur jag kände under stora delar av gårdagens regionfullmäktige möte. Under debatten av bokslutet för 2017 var känsla uppenbar. Repriser på debatterna för 2015 och 2016 års bokslut. Centerpartiets Lars Thomsson visade även en grafisk repris på debatterna. Visserligen har minoritetspartierna tonat ner sig i samma frekvens som boksluten förbättrats, men kritiken mot hälso- och sjukvårdsnämnden underskott är lika återkommande som underskotten.

Men även om kritiken är hård, svävar vi alla i ovissheten om hur minoritetspartierna skulle vilja göra annorlunda för att undvika underskotten. Trenden är tydlig, sjukvården i hela landet står inför stora ekonomiska utmaningar, och Gotland sticker inte ut negativt på något sätt.

Däremot har regionens sjukvård fått enormt bra betyg i ett nationellt perspektiv. Då svensk sjukvård också ligger i topp internationellt kan vi skryta med att gotländsk sjukvård är i världstoppen.

Det är förståeligt att oppositionen börjar höja rösterna om hur illa den ekonomiska framtiden för sjukvården ser ut. Anna Hrdlicka (M), Johan Thomasson (L) och var tydliga med att det kommer bistrare tider och Lars Thomsson (C) och Eva Nypelius (C) var mer nyanserade i deras om hur framtiden ser ut för hälso- och sjukvården. De verkar vilja förbereda oss gotlänningar på att inte heller de kommer att klara av att hålla budget om de mot alla odds skulle få makten efter valet i höst.

Under debatten om 2017 års bokslut var både Anna Andersson (C) och Stefan Nypelius (C) och höll bra anföranden om regionanställdas arbetsmiljö och arbetsförhållanden. Mycket kloka ord om hur chefers arbeten kan bli mindre stressande och hur sjuktalen kan minskas överlag för regionanställda. Därför blir jag fundersam på hur de tänker genomföra detta, om de mot förmodan skulle få majoritet, med de 50 miljoner kronorna extra de vill spara. Ännu färre händer på golvet och ännu fler anställda per chef är i mina ögon inget bra sätt att förbättra arbetsförhållanden för de regionanställda.

I debatten om bokslutet fick vi återigen se på vilken stor skillnad det är mellan de två nya partierna i fullmäktige. Feministiskt Initiativs nya ledamot Martin Kolberg höll ett bra och genomtänkt anförande om hur region Gotland kan förbättra kommunikationen med medborgarna vilket är ett av regionens övergripande mål.

Från de två ledamöterna från Sverigedemokraterna var det däremot tyst. Men vilket av de två nya partierna som nu efter snart hela perioden har mest att tillföra politisk är inte så svårt att reda ut. Dessutom kan SD:s ledamöter inte längre komma undan med att de är nya på sina uppdrag då Martin Kolberg valdes in som ersättare på förra fullmäktigemötet och tjänstgjorde i går för första gången som ordinarie ledamot.

Återigen blev det debatt om en motion skulle bifallas eller anses besvarad, trots att alla var överens om att arbetet med frågan redan var i gång och att det var bra. Att den diskussionen också ledde till gårdagens första votering känns ännu märkligare.

Men det är valår och varken opposition eller minoritet vill ge några fördelar för det andra blocket.