LEDARE GOTLÄNNINGEN Det hör till oppositionen att klaga och vara emot skriver Erik Fransson på Gotlands Folkblad och det äger sin riktighet. Det ligger lite i sakens natur när man har olika politiska lösningar på hur samhället bör organiseras och ledas politiskt.

Men att bara avfärda opposition och kritik som retorik stärker knappast den egna politiken.

När man som politisk majoritet efter snart två mandatperioder inte har lyckats nå de mål man själv har satt upp, ens i toppen av en högkonjunktur, då skulle det varit klädsamt att ha en del svar och förklaringar att komma med.

Som det är nu är budskapet att det inte går. Det är ingen idé att jobba efter regionfullmäktiges eniga beslut om budgetmål, vare sig långsiktiga eller kortsiktiga. Det går inte, det vore till och med oseriöst att fatta beslut för att uppnå dessa eniga mål för verksamheten.

Nej, det är klart att det är roligare att dela ut pengar än att vara återhållsam med dem. Det tror jag att de flesta håller med om. Men när man hanterar andras pengar gäller det att tänka ett varv till. Framför allt när det handlar om pengar som ska värna att de som växer upp i dag också får tillgång till samma välfärd vi har lyckan att ha.

Man kan stoppa huvudet i sanden och hoppas på att trender och demografiska fakta ska ändras på något mirakulöst sätt.

Man kan också välja att vara en party pooper och påminna om att det sällan eller aldrig har lyckats i något som helst sammanhang. När man tvingas upp för att hämta luft brukar verkligheten ha en tendens att vara densamma.

Jag hade inte haft lika stora problem med majoritetens avvägningar och beslut om den med större tyngd och ödmjukhet markerat att den inser problemet. Det skiljer trots allt inte jättemycket i kronor räknat mellan de olika alternativen.

Det som skiljer är insikten om allvaret. Att man förstår att det inte är läge att jubla över ett resultat som till stor del är byggt på engångsintäkter. Det är inte läge att jubla över att man lyckats få till ett bättre resultat i högkonjunktur än Allianspartierna lyckades med i djupaste lågkonjunktur.

Inte läge.

Vänsterpartiet hade den 24 oktober en mycket märklig insändare publicerad i GT. Den får i dag svar på insändarplats av Anna Hrdlicka (M) men jag måste också kommentera den märkliga retoriken. Vänsterpartiet menar att juridiken har tagit över demokratin de senaste decennierna. Därför lägger de nu en motion i fullmäktige för att komma tillrätta med detta.

I snart ett decennium har Vänsterpartiet varit en del av den politiska majoriteten i Region Gotland. Har man inte lyckats övertala de andra majoritetspartierna om att vara mer demokratiska än juridiska så att man känner sig tvungen att söka stöd hos de andra partierna i fullmäktige?

Samtidigt har två vänsterpartister bestämt sig för att lämna Gotlandshems bolagsstyrelse för att de ”belagts med munkavle”.

Även en bolagsstyrelse vilar dock på demokratisk grund. Det majoriteten vill, det blir beslutet.

Det kan man gilla eller ogilla. Är det av så principiell betydelse att man inte kan ställa sig bakom det demokratiskt fattade beslutet, ja då ska man nog avgå.