GOTLÄNNINGEN C-DEBATT I Isabell Enströms replik ”Säkrad svensk matproduktion och jordbruk” (4/8) motiverar hon inte närmare varför Miljöpartiet anser det som prioriterat att staten ska stödja en övergång till just ekologisk produktion för att höja självförsörjningsgraden.

Jag anser fortfarande att det behövs en mer öppen och balanserad politisk debatt om vad som verkligen behövs för att svenskt lantbruk vid en öka självförsörjandegrad samtidigt ska kunna bli ett mer långsiktigt hållbart lantbruk.

Många agronomer och lantbrukare anser att det är dags att lämna skyttegravskriget mellan konventionell och ekologisk odling.

Dagens strikta uppdelning riskerar att bromsa arbetet mot verkligt hållbart lantbruk. I framtidens lantbruk behöver gränserna mellan produktionsformerna delvis suddas ut med målet om en ökad korsbefruktning för att nå riktig hållbarhet.

För att citera en känd agronom, Johan Rockström, som intervjuades i Land Lantbruk hösten 2017: ”Låt oss lägga alla ekologiska och konventionella kort på bordet och utifrån dem komponerar vi ett helt nytt lantbruk som håller sig inom de planetära gränserna.” Enligt Johan Rockström är det framför allt tre planetära gränser som är kvar att arbeta aktivt kring inom svenskt lantbruk: klimatutsläppen, näringsläckaget av fosfor och kväve samt förlusten av biologisk mångfald.

Det är här som politiken borde lägga kraften för att kunna öka självförsörjandegraden och inte på produktionsformerna. Både ekologisk och konventionell produktion förbrukar fossila bränslen, bidrar till växthusgaser och näringsläckage samt påverkar biologisk mångfald.

Klimatförändringarna kommer också skapa rätt stora problem för svensk växtodling. Med ett varmare klimat ökar problemen med skadegörare, växtsjukdomar och ogräs.

Växtskyddsfrågan och ogräsbearbetningen kommer alltså bli en viktig fråga inför framtiden. Här behövs en färdplan för båda produktionsformerna för att klara att nå självförsörjandegraden och en hållbar produktion.

Svensk åkermark har sedan 1950-talet genomgått en enorm uppbyggnad av näringsämnen tack vare det konventionella lantbruket. Vi måste även på lång sikt säkra en god tillgång på alla gödningsämnen. Växtnäringsflöden via halm, foder, gödsel och slakteriavfall existerar mellan konventionella och ekologiska gårdar och detta flöde behövs för att förse det ekologiska jordbruket med växtnäring.

Delar av svensk ekologisk odling är beroende av gödselpellets av köttmjöl från slaktrester som främst kommer från danska slakterier från konventionellt uppfödda grisar. På samma vis hade renodlade konventionella spannmålsgårdar gynnats av ekologisk produktions kretsloppstänk med till exempel tillförsel av mer djurgödsel och en mer varierad växtföljd för att öka mängden mikronäringsämnen i slutprodukten vid höga gödselgivor och skördeuttag.

Om man ser till hela lantbrukets bästa är det snarare en gråskala som är lösningen. Båda produktionssystemen behöver stöttas för fortsatt god utveckling och lärande av varandra för att skapa ett så hållbart jordbruk som möjligt.