LEDARE GOTLÄNNINGEN Efter ett flertal misslyckade skatteförslag har även entreprenörsskatten åkt på backning i riksdagen.

Det går inte så bra för regeringens nya skatter, bara de senaste veckorna har man fått lov att backa och tänka om kring två av de stora skatteförändringarna: vägslitageavgift och bankskatt.

Andersson behöver kunna visa upp att hon får igenom något av den politik som utlovats, varför allt mer fokus vänds mot de nya reglerna för beskattning av entreprenörskap, de som brukar kallas för 3:12.

Kritiken mot även detta förslag har dock varit stenhård och nyligen gick även Miljöpartiet ut och sade att de inte kan ställa upp på förslaget som ligger.

Det som gör denna fråga intressant är att den handlar om den i Sverige känsliga frågan om skattemoral.

För det Socialdemokraterna gör är att driva frågan framåt under premissen, ja, det är lagligt, men är det rätt? Det kokar ner till den gamla sanningen om att det ska vara fult att tjäna pengar i socialdemokratins Sverige. En moralisk värdering som kan vara svår att kombinera med ett positivt synsätt på tillväxt.

I dag kan den som har ett aktiebolag dels ta ut sitt överskott i lön, dels i slutet av året som utdelning. Hur stor denna utdelning får vara regleras av sådant som ett grundbelopp och hur mycket lön företaget betalat ut.

Att ta ut utdelning beskattas med cirka 40 procent skatt, jämfört med betydligt mer om det skulle tas ut i lön, särskilt efter gränsen för den statliga inkomstskatten.

Så här tycker inte Andersson att vi kan ha det, folk ska ju inte kunna smita från värnskatten genom att hålla sin lön lägre. Således handlade de nya reglerna om att försöka pressa ner utdelningen så mycket som möjligt, och tvinga in de små företagens vinster i löner, och därmed, världens högsta löneskatter. Och ständigt med denna retorik, ”smitare”, ”täpp till hålen”. Den som på något sätt försöker hålla nere sin egen skatt lite är girig.

Det intressanta med detta är att det alltid tycks vara medborgaren som kämpar för att få tjäna lite mer pengar, och därmed, förbättra sitt eget liv, som är girig. Inte staten som redan kräver en majoritet av allt vi tjänar i skatt för statens rätt till andras pengar är obegränsad.

För medborgaren däremot så handlar lägre skatt om just möjligheten att få det bättre. Den som föddes i hyreslägenhet i en förort som en dag vill kunna köpa sig ett eget hus. Den som växte upp under tuffa förhållanden och drömmer om att kunna ge sina barn en bättre tillvaro.

Båda behöver de tjäna mer pengar under sin livstid än vad de föddes med. Och dessa personer är tydligen dem som Andersson vill sätta åt.

Oavsett om de nya reglerna kommer att gå igenom eller inte skulle finansministern kanske ta sig en titt i spegeln och fundera på varför hon så gärna vill baktala strävsamma medborgare, snarare än en offentlighet som redan har världens största skatteintäkter men ändå inte nöjer sig.