Jag blir bestört när jag läser om domen vid Solna tingsrätt där två nämndemän, båda utsedda av Centerpartiet, friat en man som stod åtalad misstänkt för att ha misshandlat sin fru.
Inte av själva domslutet, hans skuld eller oskuld kan jag inte bedöma. Men argumentationen i domen är helt overklig.
Jag blir förvånad över att en av nämndemännen tydligen varit känd för sina minst sagt märkliga åsikter kring rättskipning sedan länge.
Centerpartiet agerade lyckligtvis snabbt på måndagsmorgonen och har inlett uteslutningsärenden för de båda nämndemännen som utsetts av partiet. Att skilja dem från deras uppdrag kan dock bara domstolen göra. Även där har samtal inletts med de berörda.
Domen är ett helt sanslöst dokument präglat av fördomar och rent rättsvidrig argumentation. Den misshandlade kvinnan anses inte trovärdig för att hon inte visade tillräckligt med känslor medan mannen anses trovärdig eftersom han är ”från en fin familj, till skillnad från henne”.
Man anser att hon borde ha gått till mannens familj istället för att anmäla misshandeln till polisen.
” Hennes motiv till att göra dessa beskyllningar mot mannen kan vara att hon utnyttjat hans kärlek till henne och hans ”dumhet” för att kunna ta över hans lägenhet. Det är inte ovanligt att kvinnor felaktigt hävdar att de blivit misshandlade och hotade och på så sätt låtsas som att de är i behov av skyddat boende för att få en lägenhet.”
Det är helt absurt att läsa.
För Centerpartiet väntar rannsakan hur dessa personer kunnat få uppdrag av partiet över huvud taget. För rättsväsendet behövs också en omfattande diskussion om rättssäkerheten i nämndemannasystemet. Kan nämndemän fria eller fälla helt utifrån sina personliga åsikter och övertygelser? Måste man inte även som nämndeman bygga sina argument på vad som står i lagen och de bevis som framkommer, eller fattas, under en rättegång?
Domen är överklagad och även om den inte kommer att ändras gällande utslaget så måste den bygga på annat än fördomar och religiösa inslag.
Nämndemannasystemet har länge varit ifrågasatt. Nu finns ett konkret exempel på hur illa det kan gå när det blir som allra, allra sämst. Man skulle kunna tycka att systemet var säkert i och med att de som utses har en politisk tillhörighet som är känd och borgar för en demokratisk inställning. Men när de åsikter som blottas i den aktuella domen kan komma från personer som företräder ett parti med diametralt motsatt inställning, då finns ju inga garantier. Garantier från galenpannor och extrema åsikter kan aldrig helt ges. Men om allmänheten kan representeras på annat sätt än genom att utses politiskt skulle de kunna prövas på ett grundligare sätt innan de tillträder sina uppdrag.
Solna-domen är en skandal och ett misslyckande av stora mått. Men den kan också bli vändningen för att hitta nya former för nämndemannasystemet.