LEDARE GOTLÄNNINGEN Det blev ett ganska lojt sammanträde med regionfullmäktige i går.

Debatten med anledning av årsredovisningen har vi hört förut. Flera gånger till och med. Att ägna drygt två timmar åt att diskutera det som redan varit och som ingen kan ändra på känns ärligt talat som ganska dåligt använd tid.

Visst, man ska lära av historien för att göra framtiden bättre, men positionerna är så låsta att blocken snarare gräver ner sina klackar i jorden än möts i nån sorts konstruktiv anda framåt.

När Lars Thomsson äntrar talarstolen och förklarar att han vill prata om ”elefanten i rummet” spetsar de flesta öronen och förväntan är stor. Det visar sig att det är sjukvårdens stora tillskott som ändå inte påverkar de stora underskotten han vill tala om.

Som om det aldrig lyfts förut. Däremot var hans sammanställning både talande och högst relevant. Att se de senaste årens stora tillskott av pengar (464 miljoner på åtta år), samtidigt som underskotten fortsatt med nästan lika stora summor (370 miljoner)var något som irriterade hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Stefaan De Maecker.

Hans replik var lika förutsägbar som att oppositionen tog upp underskotten i ”hans” nämnd.

Påståendet att oppositionen inte uppskattar verksamheten och att den aldrig kommer med några egna förslag i hälso- och sjukvårdsnämnden har vi hört förut.

Inger Harlevi (M) som för oppositionens talan i nämnden fick begära ordet och förklara att det inte är sant, hur många gånger det än upprepas.

Och där hade alla argument vi redan hört lagts fram ännu en gång.

Till Lars Thomssons försvar ska sägas att hans slutsats var att hälso- och sjukvårdens ekonomi måste lösas, oavsett vem som sitter i majoritet efter valet. Den borgerliga oppositionen har haft högt tonläge, med rätta, i frågan, men snart är det sannolikt de själva som kan avkrävas lösningarna.

Krisinsikten finns hos oppositionen, därom råder ingen tvekan. Den rödgröna majoritetens återkommande argument har varit att vården på Gotland håller hög kvalitet och att det är orättfärdigt att bara fokusera på de ekonomiska underskotten.

Det fungerar ju för stunden men knappast på lång sikt där konjunkturen vänder nedåt och andelen äldre blir ännu fler och ännu äldre.

Här behövs blocköverskridande överenskommelser om tuffa åtgärder. Det hjälper inte att konstatera att hela landet jobbar med samma utmaningar.

Vad de lokala sverigedemokraterna har för synpunkter på den gångna mandatperioden kanske redovisas på deras interna partimöten. I fullmäktige, där de kan påverka och driva opinion för sin politik, är båda ledamöterna fortsatt tysta.

Tysta var också de lokala socialdemokraterna i debatten kring värdskapet under Almedalsveckan. På riksplanet har man aviserat att man vänder veckan ryggen, man är bara med ytterst pliktskyldigt under själva talet. Den övriga demokratiska tummelplatsen anser man vara kommersiell och ovärdig.

I tider då andra jobbar hårt för att bemöta de nidbilder som somliga älskar att sprida om Almedalsveckan, hjälper Socialdemokraterna till att stärka myten. Samtidigt som de sitter med i arrangörsgruppen.

Inte det konstigare som händer inom S just nu men ändå: konstigt.