GOTLÄNNINGEN LIBERAL KOMMENTAR ”Den nuvarande och mer restriktiva migrationspolitiken ska ligga fast” sa statsminister Stefan Löfven (S) på fredagen (4/5). Ihop med migrationsminister Hélene Fritzon (S) presenterade han 14 nya förslag inom migrationsområdet. Samtliga syftar till att betona partiets återgång till en hård linje i frågorna.

Bland annat vill man behålla gränskontrollerna “så länge de behövs” och villkora biståndet mot länder som inte vill ta emot egna medborgare som fått avslag på sin asylansökan.

Här och var finns rimliga principer. Att avskaffa möjligheten för kommuner att ge försörjningsstöd till den som fått avslag på sin asylansökan är en sådan.

Sverige ska inte ge bidrag till personer som inte har rätt att stanna här. Så länge integrationen fungerar uselt kan man också förstå det generella behovet av att skicka signaler till omvärlden om att förmågan att ta emot asylsökande i Sverige är begränsad.

De flesta förslag är dock signalpolitik av ett annat slag. Partiet vill exempelvis behålla den tillfälliga asyllagen tills gemensamma EU-regler är på plats. Det är, milt uttryckt, tveksamt om det över huvud taget kommer att hända. Man vill också avskaffa möjligheten till “spårbyte”, att få uppehållstillstånd för arbete om man kommit hit som asylsökande.

Det visar att S i grunden inte ser den undermåliga integrationen som problemet, utan invandringen och invandrarna i sig.

I kombination med de senaste veckornas utspel om minskad arbetskraftsinvandring är det en sida direkt från Sverigedemokraternas bok: migrationen till Sverige är en “massinvandring” där kvotflyktingar, asylsökande, arbetskraftsinvandrare och till och med återvändande svenskar klumpas ihop till en och samma massa, vars volym måste minska.

Det är förmodligen också poängen. De senaste åren har Socialdemokraterna tappat stora mängder väljare till Sverigedemokraterna.

Nu måste man visa dessa väljare att åren då man stod för en mer öppen migrationspolitik – Löfven sa “mitt Europa bygger inga murar” så sent som i september 2015 – bara var en parentes.

I något avseende är det också sant. Socialdemokraterna har historiskt aldrig varit ett invandringsvänligt parti.

Om de många förslagen räcker för att vinna förtroende är svårt att säga. Men signalen – röd som partiets ros – är klar och tydlig.