Ledare Gotlands Folkblad Jag har tidigare skrivit om hur borgerliga regeringar skött landets ekonomi då de vid alla tillfällen de fått möjlighet att regera landet har lämnat efter sig stora underskott. Svaren brukar vara att det inte berott på de borgerliga regeringarna utan på den tidigare S-regeringen eller på konjunkturen.

Sällan är det någon från borgerligt håll som inser att deras styre även borde ta hänsyn till omständigheter som påverkar ekonomin negativt. Dessutom är jag som oberoende socialdemokratisk skribent jävig i frågan och vill bara ge en negativ bild av hur de borgerliga partierna sköter sig i regeringsställning.

Därför är det rätt skönt när skribenter på den borgerliga sidan också ser faran med borgerligt styre. Anna Dahlberg på liberala Expressen skrev den 9 december en krönika med rubriken: ”Tänker alliansen ta en springnota efter valet.”

Hon ser alla de önskningar som de borgerliga partierna radar upp. Önskningar som inte är gratis. Däremot ser hon inte hur de ska kunna finansieras.

”Att döma av retoriken rör det sig om tillskott på otaliga miljarder. Men i partiernas egna budgetmotioner syns knappt ett spår av detta.” skriver Anna Dahlberg.

Förutom alla dessa satsningar, som i sig är välbehövliga, har de borgerliga partierna tillsammans skattesänkningar på i runda slängar 100 miljarder kronor. Något som statsminister Stefan Löfven (S) givetvis nappat på och för fram i debatten, allt annat hade varit tjänstefel. Även om det är i det närmaste otänkbart att en borgerlig regering skulle lägga fram samtliga föreslagna skattesänkningar. Men så länge de inte har gemensamma förslag har Löfven ett helt julbord av skattesänkningar att referera till.

Anna Dahlberg tar också upp en sak jag inte tänkt på tidigare. Vilken ställning har finansministern i regeringen? Anders Borgs ställning i den tidigare moderatledda regeringen var mycket stark, men trots det klarade han inte av att undvika att efterlämna ett underskott.

Ännu värre var det tydligen för Anne Wibble (FP) som var finansminister i Carl Bildts regering på 1990-talet. Anna Dahlberg refererar i sin krönika till Gunnar Wetterberg, som arbetade på finansdepartementet under Anne Wibbles tid som finansminister.

”Hon var i praktiken nummer fem i regeringen, vilket bidrog till att Sverige tappade greppet kring finanserna”, säger Wetterberg.

Risken är uppenbar att vi kan få uppleva det igen om vi skulle få en borgerligt styrd regering efter valet i höst. För vem är deras finansministerkandidat? Svantesson (M), Källström (C), Persson (L) eller Forssmed (KD). Inga starka namn precis.

Däremot är den risken minimal med en fortsatt socialdemokratiskt styrd regering. Magdalena Anderssons (S) ställning i regeringen är tydlig, det är hon som håller i pengarna och att det skulle bli någon ändring på det kan jag aldrig tänka mig. Även om hon skulle bli ersatt, vilket det inte finns några tecken på. För socialdemokratiska regeringar är det högsta prioritet att hålla budget, för oavsett vilka behov som finns kan man inte leva på lånade pengar.