Ledare Gotlands Folkblad I gårdagens ledare refererade jag till att de borgerliga ofta tar upp frågor som kan röra en konkurrensfördel för kommunala verksamheter i egen drift, men att de är extremt tysta när konkurrensfördelen är den motsatta. I går fanns inget utrymme för att precisera detta så jag tar tillfället i akt i dag i stället.

Lagar och regelverk kring utförare av välfärdsservice ger stor konkurrensfördel till privata utförare. Detta är något som sällan tas upp i debatten om vinster i välfärden. Hade det varit på lika villkor så hade de kommunala alternativen haft betydligt större chans att ge en bättre service till fler.

De privata utförarna av LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, är befriade från kostnader som uppstår när deras anställda blir sjuka. Det rör sig om kostnader som alla övriga arbetsgivare har, men som i lagen om LSS i stället lägger på oss skattebetalare. När privata utförare här på Gotland har personal som är sjuk så skickar de räkningen på sjuklönen till regionen.

Men det är inte nog med det, för om den privata utföraren inte har egen personal så kan de bara ringa regionen så kommer deras personal och agerar sjukvikarie. Man har svårt att tro att det är sant, men sådan är verkligheten.

Inom hemtjänsten får privata bolag erbjuda sina kunder tjänster med rut-avdrag, vilket inte regionen får. Det innebär att de privata bolagen har billigare tjänster upp till högkostnadsskyddet. De äldre som då enligt lagen ska ha rätt till så kallat bistånd, eller hemtjänst, blir då utan den rätten när kostnaden inte når upp till högkostnadsskyddet.

Personen som är i behov av hjälp får istället själv anlita ett privat bolag till att utföra tjänsterna då de är betydligt billigare på grund av rut-avdraget. Först när personen blir sämre, får behov av mer hjälp och då kostnaderna kommer upp till eller över högkostnadsskyddet blir de beviljade bistånd av regionen. Då får de också välja vilken utförare de vill ha. Om den privata hemtjänsten de redan köpt tjänster av inte gjort bort sig helt är det rätt naturligt att de även får uppdraget att fortsätta ta hand om personen. Även om regionens hemtjänst skulle vara bättre.

När det gäller skolan så är skolpengen lika oavsett om skolan är privat eller kommunal. Men de privata har inte samma krav på sig som de kommunala. Region Gotland måste ha skolor till de elever som inte väljer privata alternativ. Oavsett hur dyrt det blir. När de privata skolorna blir olönsamma läggs de oftast ner. Vissa storbolag kan hålla en olönsam skola under armarna något år, men inte i längden. Region Gotland kan inte göra på samma sätt, då man har ett betydligt större ansvar. Det är först när undervisningen riskerar att bli för dålig som en skolas existens blir ifrågasatt.

Gotland har, som många ofta påpekar, en betydligt större andel av befolkningen på landsbygden jämfört med resten av landet. Det innebär fler barn på landsbygden, och större krav på att det också finns skolor där. Regionens skolor blir då i snitt dyrare än de privata skolorna, men skolpengen är densamma.

Det märkliga är att de tre exempel jag redogjort för aldrig kommer på tal trots att borgerliga politiker ofta tar strid mot snedvriden konkurrens.