Ledare Gotlands Folkblad När den politiska viljan finns kan det leda till bra beslut. Men när viljan saknas blir det istället tvärt om. Med dagens politiska karta, där de gamla förlegade politiska blocken inte själva har majoritet, blir vilja än viktigare.

I torsdags togs två viktiga beslut i riksdagen vilka gick helt olika öden till mötes. Viljan och oviljan att förändra något som inte är bra avgjorde omröstningarna.

Ett av de beslut som riksdagen tog i torsdags gällde de ensamkommande flyktingbarn som på grund av extremt långa handläggningstider inte haft en rättssäker asylprocess. Centerpartiets vilja att ge de omkring 9 000 ensamkommande en extra chans var så pass stor att C valde att rösta för regeringens förslag, även om de har sågat det jämsmed fotknölarna.

”Lagförslaget från regeringen är illa utformat och illa framtaget” kan vi läsa på Centerpartiets hemsida. Trots det valde C att gå emot sina borgerliga kamrater. Viljan att värna de ensamkommande var starkare än de band partiet har till Alliansens.

Det andra beslutet som jag vill lyfta gäller begränsning av vinster i välfärden. Problemen med det extremt liberala system som vi har i dag är att skattemedel, som kunde ha gjort underverk i verksamheterna, försvinner bort i stora vinster till stora koncerner verksamma i välfärdssektorn.

Viljan i riksdagen att förhindra denna dränering var inte tillräckligt stor. Vänsters vilja att kunna nyttja våra skattemedel så bra som möjligt vann inte majoritet över högerns vilja att hålla vännerna på Almega om ryggen.

Trots att många av de privata skolorna har många knep att ta till för att göra högre vinster på elevernas bekostnad. De ger bland annat högre betyg, trots lägre kunskaper än elever från kommunala skolor, och de har generellt sätt färre antal lärare per elev. Privatanställda inom omsorgen har generellt sätt lägre löner och sämre anställningsvillkor.

Sockrade betyg ger fler elever, som ger mer elevpengar, och med en lägre lärartäthet gör man vinster på elevernas bekostnad. Om vinsterna skulle begränsas kan intresset för att ha färre lärare och att sockra betygen försvinna.

Men intresset från de borgerliga och SD är svalt. Viljan att se skattemedel försvinna till stora skolkoncerner är större än viljan att se de pengarna gå till elevernas utbildning.

De borgerliga vill istället ställa högre krav på välfärdsutförarna. Något som visserligen är bra, men som bara ger ett golv att förhålla sig till. Ett golv som kommer att ses som ett tak för de krav välfärdsprofitörerna tänker uppfylla. Vinsterna kan minska med högre krav, men så länge vinsterna är det primära för verksamheterna kommer våra elever och våra äldre att hamna på mellanhand.

Varför vill de borgerliga inte se att pengarna går till eleverna, eller till dem med omsorgsbehov? Varför vill de inte se lite guldkant på deras tillvaro? En extra skolresa, fler vuxna i skolan eller något annat lite lyxigt för elever. Fler möjligheter att gå ut, trevliga utflykter eller ännu bättre mat för de äldre. Nej, DEN politiska viljan finns inte hos högerpartierna.