Ledare Gotlands Allehanda Fönsterkuvert från Payex har vi väl alla fått. Men att Gotland skulle få ett företag som Payex hängde på en enda man.

Goda medarbetare hjälpte honom naturligtvis på vägen, men Payex hade inte existerat utan Max Hansson. Det är så med entreprenörer. Med nya produkter, nya processer, med innovation och företagskultur kan de skapa välstånd och hundratals arbetstillfällen ur ingenting. Och utan dem har vi ingenting.

Jag undrar hur många gånger på vägen som det var nära att allting gick om intet. Nära att kassan sinade eller att lusten försvann. Nära att låta sig nöjas med det som är istället för det som kan bli. Entreprenörer kan forcera formidabla hinder, men ingen vilja i världen gör framgången given. Och ingen vilja i världen är helt outsinlig.

Kanske var den högsta tröskeln den första. Max Hansson kunde ha nöjt sig med att förvalta den verksamhet som byggts upp av tidigare generationer och levt ett fullkomligt hedervärt liv. Men han ville mer och klev ut i det okända och oprövade.

Max Hansson hade vad som krävdes, i den miljö och på den marknad han verkade. Payex är beviset på det.

Jag undrar vad det finns för andra möjliga Payex därute, som aldrig realiserades på grund av tillfälligheter eller på grund av något litet tillkortakommande på något område. Goda idéer som ingen satsat på, på grund av eget tvivel eller andras. Företag som stannat i växten när det saknats uthållighet, utrymme, förtroende, finansiering eller helt enkelt tajming.

Sverige är ingen dålig plats för entreprenörskap och företagande. Då skulle vi aldrig ha uppnått det välstånd vi har i dag. Men det finns mer att göra och man kan i längden inte leva på gamla meriter.

Näringslivet är en plats för kreativ förstörelse. Gamla framgångsrika företag blir frånsprungna av tiden och förtvinar medan nya växer fram. Men det finns ingen automatik i förnyelsen, speciellt inte inom ett avgränsat geografiskt område. Det är många orter och landsändar, i Sverige och över hela världen, som fått uppleva hur den gamla affären försvann utan att ersättas av en ny. Gamla bruksorter som för en tynande tillvaro. Rena spökstäder.

Det kan drabba även framgångsrika storstäder. Detroit var hjärtat i den amerikanska bilindustrin och hade inte långt ifrån två miljoner invånare på 50-talet. Nu är de inte ens 700 000 och där lär finnas 70 000 övergivna byggnader.

Även Gotland har tvingats uppleva hur stora etablerade verksamheter har försvunnit. Statliga verksamheter som Gotlands regementen och privata företag som Ericson/Flextronics. Tack och lov hjälpte framväxten av Payex till att dämpa effekterna och skapa nya arbetstillfällen. Och bland annat tack vare detta kan i dag ett starkare Gotland ta sig an framtiden med större tillförsikt och en större tilltro till vår egen förmåga.

Gotland och Sverige har all anledning att fundera över vad vi kan göra för att fler ska bejaka den entreprenör och den ambition de har inom sig. Det handlar om allt från att bearbeta attityder som att anställning är en norm och att man inte ska förhäva sig. Jag tänker inte ge explicita exempel, men mer än en gång har jag reagerat på hur entreprenörskap hälsas inte bara med misstro, utan med ren missunnsamhet.

Det handlar naturligtvis också om politik och om att undanröja onödiga och minimera oundvikliga hinder på vägen. Men jag tror inte så mycket på kuvöser och stödprojekt som ska få trygghetssökande förvaltare att trotsa sin natur.