Krönika Gotlands Folkblad Vad är det som är en drömpastej, glädjekalkyl, sockerchock, bränt valfläsk, fet budget och förstås valfläsk som kommer att elda på ekonomin?

Rätt svar är regeringens proposition 2017/18:1. I denna budgetproposition talar regeringen om hur de vill använda våra gemensamma tillgångar vilket har lett till att den samlade oppositionen gått in i olika slags chock- och sockertillstånd.

Det går visserligen bra för Sverige men man måste hejda sig menar de. Det är inte meningen att det ska gå bra för alla. Man borde nöja sig med att hålla de under armarna som det redan går bra för. Att ta in nya grupper och se till att de får lite bättre ekonomi är att hälla bensin på ekonomibrasan. Nu gäller det att dämpa konjunkturen. Och denna dämpning ska de stå för som har den tunnaste plånboken.

Så kan man sammanfatta reaktionerna från alliansen. Plus att de anser att det inte blir samma eldsvåda i ekonomin när man sänker skatten som det blir när man höjer ersättningar. Rimligen borde det ju ha samma effekt oavsett hur pengarna har hamnat i plånboken.

Att döma av den senaste tidens debatt om valfläsk kan man utgå ifrån att oppositionen kommer att akta sig noga för att lägga förslag som väljarna gillar. För hur skulle det se ut om de lade förslag som kunde betraktas som väljarfjäsk och drömpastejer?

På budgetens vinnarlista hittar man låginkomsttagare, pensionärer, barnfamiljer, de som har sjuk- och aktivitetsersättning, studenter och de som behöver tandvård.

Vilka är budgetens förlorare? I Rapport beskrevs de så här ”förlorarna på budgeten är den som har 10 miljoner på ett ISK-konto eller flygpendlar till Nice.”

Den som har en kvarts miljon kronor på sitt ISK-konto kommer att få en skattehöjning med 250 kronor om året. Detta betraktas som en skattechock som kommer att leda till att sparandet minskar. För övrigt anses alla skatter som höjs, hur lite det än är, som en skattechock. Det är numera populärt att vilja ta bort skillnaden i skatt mellan pensionärer och löntagare även hos de som införde skillnaden.

En gång i tiden menade alliansen att det var en viktig del i arbetslinjen att se till att skatten var lägre för de som arbetade. Det skulle få de som stod utanför arbetsmarknaden att skärpa till sig och söka de lediga jobben.

Den mest häpnadsväckande kommentaren stod den tillträdande moderatledare Ulf Kristersson (M) för.

I slutminuterna av budgetdebatten i Rapport klippte han till med att Magdalena Andersson inte hade kunnat sänka skatten för pensionärer om inte alliansen hade sett till att det fanns en skillnad. Än finns det saker att förstummas över.