Gotlands Allehanda Moderatledaren Ulf Kristersson höll sitt linjetal om miljöpolitik i torsdags, 3/5, och i det sade han: "Mitt partis politiska kurs formas av det jag brukar kalla 'värderingsburen pragmatism'. Ingen slagkraftig one-liner, men det beskriver rätt väl hur jag förhåller mig till politik."

Kristersson förmedlar också ett annat förhållningssätt till miljöpolitiken än de rödgrönas - han presenterade en verktygslåda för praktiska resultat. Miljöpartiet däremot driver en miljöpolitik med närmast flummiga procentsatser och symboliska åtgärder, troligen för att det är vad partiet har lyckats få igenom i regeringsförhandlingarna.

Det första skarpa förslaget från Kristersson är både konkret och långsiktigt – han vill att alla budgetsatsningar inom klimatområdet ska bedömas utifrån hur väl de bidrar till uppsatta mål och hur kostnadseffektiva de är. Målet är det viktiga, inte spelet.

Vad är då Miljöpartiets främst valfråga på miljöområdet? Vad svarar de med? Jo, de kräver att det ska byggas höghastighetsjärnväg mellan storstäderna. De gröna vill genomföra ett stort industriprojekt med omtvistad nytta för såväl miljön som samhällsekonomin.

Vad mer har sedan Moderaterna? Bland annat ett klimatavdrag för basindustrin samt forskning riktad mot samma näringar. Kristerssons vill också se en satsning på teknikneutrala alternativ för transporter. Dessutom lovas en fördubbling av det multilaterala biståndet - till två miljarder kronor - med syfte att bidra till sänkta utsläpp globalt. Kristersson säger att även det bilaterala klimatbiståndet måste öka och vill att minst tio procent av det ska ha som huvudsyfte att minska utsläppen av växthusgaser. Pengarna ska användas där klimatnyttan är störst.

Vad kan då de rödgröna svara med? Den senaste miljösatsningen är ett bidrag till köp av eldrivna utombordare till båtar. Säkerligen ett tacksamt tillskott för en redan relativt välbeställd grupp, men frågan är hur väl satsningen uppfyller kraven på kostnadseffektivitet. Innan dess har de rödgröna riktat liknande bidrag till köp av elcyklar. Det har även lagts stora summor på att lösa in privat mark för att fortsätta med den naturvårdande skötsel som markägare har skött bra utan inblandning i generationer.

Här syns två tydliga skillnader mellan Moderaterna och regeringens politik. Moderaterna är inriktade på resultatet och ger färre pekpinnar. Det torde vara ett recept för att vinna målinriktade väljares förtroende. Regeringens politik bygger däremot på dyrköpta symboliska satsningar – snabbtåg, elcyklar och elutombordare.

Konflikten på miljöområdet är inte om det ska satsas eller ej. Valet står i stället mellan en miljöpolitik med ambition att vara bra och en vars syfte är att kännas bra.