Ledare Gotlands Folkblad Tänk dig själv att få ett pling i mobilen och upptäcka en bild som du inte vill se. En bild skickad med flit och vilja för att avsändaren vill visa sin makt.

Det fick Gunilla Axén under sin tid som anställd på Svenska fotbollsförbundet. Spelare i den tidens manliga fotbollslandslag skickade bilder på sina könsorgan till henne. Jag blir bedrövad och förbannad. Det här är personer som jag och många sett upp till och som nu visar sig vara gubbslem.

När en av de misstänkta spelarna i veckan konfronteras av en journalist säger spelaren att han inte minns, och därför inte kan neka. INTE MINNS. Jag skulle absolut komma ihåg om jag skickat en bild på mitt könsorgan till någon. Jag skulle komma ihåg det och skämmas varje gång jag tänkte på det.

Men jag kan förstå att man kan glömma om jargongen inom landslaget på den tiden var så extremt sexistisk som den nu verkar ha varit. Då är den skickade bilden bara ett övergrepp i mängden av andra.

Men det tar inte slut med bilderna. När Gunilla Axén berättar för sina chefer om bilderna, tas det inte på allvar. Hon blir till och med ombedd att inte gå vidare. Spelarna var för stora, för kända och tydliga informella ledare, därför skulle hon inte ha någon utsikt att bli trodd.

När dåvarande ordföranden för Svenska fotbollsförbundet Lars-Åke Lagrell i veckan intervjuas om de påstådda bilderna är det inget han känner till. Vilket mycket väl kan vara sant med tanke på hur Axén blev bemött. Men när han i nästa andetag anklagar Gunilla Axén för att ljuga om händelserna, för att hämnas då hon inte fått finare uppdrag, är förnekelsen på toppnivå.

Lagrell ifrågasätter till och med att nuvarande förbundsledning gör en utredning av det som Axén vittnar om. Då glider Lagrell omkring i sitt eget gubbslem.

Jag blir däremot glad över att dinosaurier som Lagrell inte längre styr Svenska fotbollsförbundet. Nuvarande ledning verkar ta det hela på allvar och jag hoppas verkligen att de jobbar med en vettig värdegrund i alla sina landslag. Från ungdomslandslag och uppåt i åldrarna.

Nu är det inte bara Svenska fotbollsförbundet som har eller har haft stenåldersledningar. Aftonbladet och TV4 har också visat sig ha haft chefer som inte velat ta tag i problemen. Män med tydlig informell ledarstatus har fått härja fritt.

Tafsande, sexistiska skämt och värre övergrepp har fått pågå utan att ledningarna tagit tag i dem. Det är fruktansvärt.

Tjejer har fått stå ut med nästan vad som helst på de redaktioner där männen har härjat. Ledningen och arbetskamrater har till och med varnat för männen och deras beteende.

Tänk er om liknande beteende hade skett med den fysiska arbetsmiljön. ”Här har vi en apparat eller maskin som det är fel på och som kan skada dig, så var försiktig.”

När du sen får stöten, smällen eller blir klämd så rycker ledning och arbetskamrater på axlarna. Hade det varit ok? Knappast.

Men när personer i ledande ställning formellt eller informellt själva är vandrande arbetsmiljöproblem, då vågar ledningar inte ta tag i problemen. Då är det tydligen okej att andra anställda far illa. Arbetsledningar som är så dysfunktionella är i längden livsfarliga, nu måste det få ett slut.