GOTLÄNNINGEN LIBERAL KOMMENTAR I spåren av paradisläckan och debatten om Leif Östling vill finansministern införa en utflyttningsskatt. Resultatet lär bli att mer kapital flyttar ut, och mindre hem.

Den som varit skattskyldig i minst fem av tio år före sin utflyttning ska betala skatt för alla tillgångar i Sverige. Så lyder i korthet förslaget från Skatteverket som lämnades över till finansminister Magdalena Andersson (S) under onsdagen. “Jag tycker det är ett intressant förslag om det kan göra att fler av de människor som flyttar utomlands i syfte att undvika skatt, kan komma att betala skatt i Sverige”, sa Andersson till Sveriges Radio (29/11).

Det är ett märkligt uttalande. Om Magdalena Andersson tror att folk flyttar från Sverige enbart för att undvika de höga skatterna borde det vara en väckarklocka för regeringen. I verkligheten finns det många skäl till att folk flyttar utomlands. Klimat, fastighetspriser, jobbmöjligheter, kärlek och levnadskostnader är bara några.

Det är förvisso sant att skatterna kan spela in. Sveriges kapitalskatter är generellt högre än omvärldens – cirka 30 procent mot genomsnittliga 17. Den som vill flytta utomlands har inte direkt några skäl att lämna pengarna i Sverige, om det finns några alternativ.

Då uppstår förstås frågan om vilka principer som ska gälla för skatteuttaget när någon byter hemland. I fallet Leif Östling hade tillgångarna som befann sig utomlands också tjänats in eller köpts upp när Östling jobbade i andra länder. Planen var att beskatta dem enligt svenska regler eller dubbelbeskattningsavtal när de väl skulle säljas.

På samma sätt borde en svensk som flyttat utomlands men har kvar tillgångar i Sverige beskattas enligt det nya hemlandets regler, åtminstone efter en tid. Varför ska någon som inte bott i Sverige på tio, femton eller tjugo år betala skatt här?

Grundidén borde alltså vara att beskattning av en person sker där han eller hon har sin hemvist. Den principen gäller i stora drag också i dag – till exempel finns en regel om att utlandssvenskar inte får vistas mer än 72 dagar i Sverige, om de inte vill riskera att beskattas här.

Men så vill alltså inte Magdalena Andersson ha det. Enligt hennes sätt att se det ska den som bott i Sverige beskattas här för evig tid. Kapitalisten må vara fri, men kapitalet är liveget.