Gotlands Allehanda Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag i måndagstidningen läste en notis på ledarsidan om vad Martin Smedjeback blev kallad för: ekoterrorist, biobrottsling och klimatkriminell.

Det är det sista man kan säga om honom! Han är en förkämpe för ickevåld, det gäller då även våld mot andra arter än människan. Om alla vore som han skulle vår värld vara en betydligt bättre plats att leva på. Många människor mår dåligt av att läsa/höra/se om allt våld som begås mot djur av alla slag, människan inkluderad.

När det gäller djur av andra arter så sker plågeriet även i vårt land i en mycket stor omfattning. Detta sker med stöd av lagar. När en lag tillåter att levande varelser plågas, då är det något fel på lagen. Då är det viktigt att få ut detta till allmänheten, och det sätt Martin Smedjeback gör det på, att begå lagstridiga handlingar och ta sitt straff för dessa, är ett effektivt sätt att synliggöra problemet. Detta kallas för civil olydnad och går inte att jämföra med terrorism. Det är inte terrorism att vilja minska lidandet för alla levande varelser och att en minskad köttkonsumtion skulle ha stor positiv inverkan på klimatet, det är i dag allmänt känt, så klimatkriminell är det sista man kan kalla en sådan person.

När en lag är helt felaktig eller tillämpas på fel sätt, då är det ofta inget annat som hjälper än att ta till civil olydnad. På så sätt väcker man uppmärksamhet om problemen och som många kanske inte känner till.

Till sist, hur är det med faktakontrollen på tidningen? Kalkonerna är inte utsläppta vind för våg mot en säker död utan har fått komma till ett ställe där människor tar väl han om dem.