Ledare Gotlands Folkblad Black Friday har gått av stapeln och julhandeln pågår för fullt. Jag missunnar ingen fina julklappar och är så klart positiv till att vi i gemen vill visa varandra uppskattning till jul. Men, jag är bekymrad.

Den svenska konsumtionen blir alltmer ohållbar, det är ingen hemlighet. Först och främst ur den uppenbara aspekten: miljön. Vi köper mängder av nya grejer, som kräver mineraler, olja och Gud vet allt i framställningen.

Hur mycket av det vi får och ger som vi faktiskt behöver, kan verkligen diskuteras. Jag är sedan länge en varm anhängare av att dels köpa somliga julklappar second hand, dels ge bort upplevelser. Och det är ju så, förändring måste börja hos en själv.

Därför önskar jag så klart (vid lämpligt stjärnfall) att vi är många som gradvis rör oss i den riktningen. Men, vi som kollektiv konsumerar som om vi hade fyra jordklot, så det krävs ju lite mer än att Hanna handlar en och annan julklapp hos Kupan.

Jag har tidigare skrivit om vikten av att premiera reparationer och fungerande andrahandsmarknad, men efter de siffror som kom efter Black Friday och prognoserna som haglar kring julhandeln, känns det som att fler åtgärder för en hållbar konsumtion är ännu mer angelägna.

Politiska beslut om högre inblandning av återvunna material i till exempel kläder borde Sverige helt klart styra mot, liksom mer omfattande pantsystem för långt mer än PET-flaskor.

Det finns minst ett problem till med konsumtionstakten, inte minst här på Gotland. En handlare uttryckte det som att gotlänningar har en otrolig köpkraft. Det är ju verkligen en sanning med modifikation. Att en handlar för glatta livet, betyder ju inte nödvändigtvis att en har gott om pengar. Svenskarna är idag kraftigt skuldsatta, både ifråga om bolån och konsumtionslån - gotlänningarna är inget undantag.

Sms-lån förekommer i allt större utsträckning och kreditinstituten skördar alltfler offer. I den ekvationen finns inga kunder som vinnare, enbart långivarna, som lockar med långa avbetalningstider och snabba utbetalningar.

Gradvis har politiken försökt begränsa oansvarig kreditgivnings skadeverkningar, men vi är sannerligen inte i mål. Jag vet inte exakt hur en bättre lösning borde utformas, men den nödutgång som föreslås i samband med spellicensutredningen borde kunna översättas till kreditbranschen, så att den som lånar lite för vilt kan ’diska’ sig själv för en tid. Ingen allena saliggörande lösning, men en början. Det bästa vore förstås en rejäl åtstramning av regelverket i stort och utökat ansvar för konsumentupplysning i samband med tecknande av lån.

Egentligen borde vi väl alla satsa på Rädda Barnens julklappar i år: ingenting. Om du vill ge en julklapp till någon som redan har allt hen behöver, kan du ge ett gåvobevis, som berättar att dina julklappspengar gör bättre nytta hos någon som ingenting har. Pengarna används då för att ge barn matpaket, skolmaterial eller vaccinationer. Hållbart, klokt och solidariskt.

Jag begriper att det kommer att bli långt mer än ingenting i julklapp för de flesta av oss, men allvarligt talat: en mer hållbar jul är verkligen det bästa vi kan ge varandra. Någonstans inser vi väl det, inte sant?