Ledare Gotlands Allehanda Var snällare mot oss. Så kan regiondirektören Peter Lindvalls insändare i gårdagens GA sammanfattas. Han skriver om hur han blir ”ledsen och bekymrad när jag i sociala medier, på insändarsidorna och i kommentarfält läser nedlåtande, föraktfulla samt elaka kommentarer som berör våra medarbetare och våra verksamheter”.

Visst. Han är inte ute i helt ogjort väder. Allt det han beskriver förekommer och kritiken är verkligen inte alltid saklig och precis.

Men samtidigt är ju Peter Lindvall själv intimt förknippad med en av de händelser som negativt påverkat allmänhetens förtroende för Regionen. Som nytillträdd vd bad Peter Lindvall en advokatbyrå att granska försäljningen av Hantverket 1. Vilket i förlängningen bland annat ledde till att regionstyrelsens ordförande tvingades avgå. En rättslig prövning är inledd.

Det saknas ju inte precis andra exempel där Regionen kommit till korta. Försäljningen av bryggeritomten som domstolen stoppade. Ett antal havererade eller på goda grunder starkt kritiserade fastighetsaffärer. Jag kan räkna upp ett halvdussin utan att ens tänka efter, om jag får gå några år tillbaka i tiden. Detaljplanen för Snäck. Snäcks camping. Följetongen om p-avgifterna. Regionens och i synnerhet hälso- och sjukvårdsnämndens underskott. Kritiken från revisorerna. Och så vidare. Men jag måste stanna där om jag ska få plats med mer text i denna ledare.

Naturligtvis kan en osaklig kritik påverka Regionen och dess medarbetare negativt.

Men ingenting blir ju heller bättre om man bara rycker på axlarna åt misstag, missförhållanden och misslyckanden och uppmuntrande säger.

– Ajdå. Men nästa gång lyckas ni säkert. Vi tror på er. Sassa brassa mandelmassa!

Det är ju inte knattefotboll vi talar om. Det är maktutövning, myndighetsutövning och skattefinansierade regionala tjänster som allmänheten är beroende av.

Naturligtvis finns det anledning till berättigad kritik av Region Gotland. Och givetvis blir en del av kritiken svepande och bristande förtroende kan göra att många medarbetare drabbas av en misstro och misstänksamhet som de verkligen inte förtjänar. Även om jag gärna instämmer i en bön om god ton, saklighet och respekt.

Internt bland Regionens medarbetare är säkert regiondirektörens insändare uppskattad. Säkert får han också en del förståelse externt. Men jag tror tyvärr ändå att den kan bli kontraproduktiv. Det kan ju upplevas som rätt provocerande när Regionens högsta tjänsteman förbigår alla anledningar till bristande förtroende med tystnad – förutom konstaterandet att det blir ”fel ibland” – och sedan ber om ett debattklimat som medger att medarbetarna blir ”mer engagerade och mer stolta över sitt arbete samt sin arbetsgivare”.

Det finns ju faktiskt en hel del som Regionens högsta tjänstemän och politiker själva kan göra för att medarbetarna ska bli mer stolta över sin arbetsgivare. De kan också göra mycket för att bygga upp medborgarnas förtroende för Regionen – även om det är en process som tar lång tid. Det är definitivt inte ett problem man löser med en insändare om hur: ”Region Gotland är din region.”