Ledare Gotlands Allehanda Även andra partier har haft problem med företrädare som förfäktat åsikter och värderingar som strider mot partiprogrammet men överensstämmer med den version av religion och klanvälde som de bekänner sig till. Miljöpartiet. Socialdemokraterna. Och ja, även Moderaterna. De har gjort något åt detta. I vissa fall, som för Miljöpartiet, under hårt yttre tryck.

Just därför blev det extra pinsamt – och inte mindre genant – när två nämndemän från Centerpartiet avgjorde ett brottsmål vid tingsrätten i Solna på ett fulkomligt horribelt sätt.

Hur kunde Centern försätta sig i den här situationen?

Rådmannen och en nämndeman från Moderaterna ville fälla den åtalade mannen för att han misshandlat sin hustru.

De två nämndemännen från Centerpartiet ville fria. Och eftersom svenska rättsregler numera säger att det är den mest gynnsamma påföljden för den åtalade som gäller, vid lika röstetal, så friades mannen. Domen är överklagad.

De skäl att fria som åberopades och nedtecknades i domen borde inte ha någon plats i en modern västerländsk rättsstat som ska värna sina medborgare mot brott och förtryck. Mannen ansågs, till skillnad från kvinnan, komma från en god familj, vilket skulle ha ”betydelse för bedömningen av skuldfrågan”. Att den misshandlade kvinnan vände sig till polisen istället för mannens släktingar räknades emot hennes trovärdighet. Och det fanns enligt domen skäl att anta att kvinnan ljög om misshandeln för att på så sätt komma åt skyddat boende eller parets gemensamma lägenhet. Och så vidare.

Detta är resonemang som bygger på att familjetillhörighet och klanregler är överordnade staten och lagen.

Centerpartiet agerade under gårdagen yrvaket men hann med att utesluta de båda nämndemännen. Det fanns dock ingen anledning att vara förvånad eftersom den ena nämndemannen och offentligt uttryckt åsikter som borde fått partiet att agera kraftfullt för länge sedan. Ändå har hon fått fortsätta representera Centern inte bara som nämndeman i tingsrätten, utan även i migrationsdomstolen, i socialnämnden och som riksdagskandidat.

Om hennes gärning i just migrationsdomstolen skrev för övrigt Thomas Idergard, katolsk präst, på facebook under gårdagen:

”Men att samma nämndeman tidigare i Migrationsdomstolen haft utslagsröst i många fall om utvisning av kristna konvertiter och således med berått mod sänt flyktingar tillbaka till en säker död, utan att Centern, eller särskilt många andra för den delen, då reagerade, är en minst lika stor skandal som partiets ledande funktionärer också borde tvingas att svara på varför de tigt om.”

Att överge islam – apostasi – betraktas en svår synd. En synd som många muslimer tyvärr anser bör föranleda dödsstraff. Forskningsinstitutet Pew undersökte mellan 2008 och 2012 värderingar i olika delar av världen. Då ansåg 78,2 procent av muslimerna i Afghanistan att apostasi borde bestraffas med döden. Palestina: 58,7 procent. Irak: 38,2 procent. Syrien var tyvärr inte med i undersökning.

I andra övervägande muslimska länder var andelen mycket, mycket lägre. Turkiet: 2,0 procent. Albanien: 1,0 procent. En liten skara extremister.

Självklart ska politiken och partierna vara öppna för människor av väldigt olika bakgrund. Men samtidigt måste ju parterna också värna rättsstatens principer och de värderingar den bygger på.