Gotlands Allehanda Diskussioner om klassisk bildning i Sverige stannar ofta vid litterära verk från sent 1800-tal och tidigt 1900-talet. Det tycks med andra ord vara så långt bak som vår samtida bildningshorisont sträcker sig i dag. Men det sena 1800-talets litteratur är inte klassisk, däremot stammar den från den klassiska bildningens sista glansperiod.

Begreppet klassisk bildning syftar på ett specifikt bildningsideal, som tar avstamp i de antika klassikerna. Den som ville bilda sig förväntades, från renässansen och framåt, börja från början, och med början avsågs den grekiska och romerska antiken. Först när man var bekant med Homeros och Vergilius, Platon och Aristoteles, Aischylos och Horatius, var man redo att arbeta sig framåt i historien. Den som tog sin bildningsresa på allvar förväntades dessutom att läsa klassikerna på originalspråk.

Ett extremfall från bildningsidealets glansdagar är den liberale filosofen John Stuart Mill, som började lära sig grekiska vid tre års ålder och vid sju års ålder läste klassiker på originalspråk. När han var tolv hade han även avverkat den romerska litteraturen.

Detta klassiska bildningsideal levde vidare in på 1800-talet, även inom arbetarrörelsen. En svensk företrädare var Arthur Engberg, sedermera ecklesiastikminister i Per Albin Hansons regering, som skrev 1904 i tidningen Arbetet om värdet av att lära sig de klassiska språken:

”Latinet och grekiskan äro icke endast tomma och döda språk. De äro nycklar till vår kulturs innersta egenart. De äro uttrycksmedlen för den antika anda, som alltid bevisat sig som den stora förnyaren i kulturens historia. All verklig humanistisk bildning vilar på klassisk grund.”

Det är svårt att hitta en kunskaps- och bildningssyn som är mer avlägsen den som präglar dagens svenska samhälle, där det anses vara kufigt att vara bevandrad i kultur som är ett halvsekel gammal och närmast suspekt att vara orienterad i dess historiska och kulturella rötter.

Men det klassiska bildningsidealet har sina poänger. För att förstå dagens kultur behöver man vara införstådd med föregångarna. Och för att begripa dessa behöver man leta sig tillbaka till deras inspirationskällor. Det effektivaste sättet att göra detta är att börja från börja och sedan arbeta sig framåt kronologiskt. Att börja vid vår kulturs första skriftliga källor.

För att förstå den västerländska kulturen räcker det inte med att ha läst några verk av Strindberg och ha sett Hamlet på Dramaten. Du behöver vara bevandrad i de antika tragöderna och filosoferna, liksom i Bibeln. Oavsett om du är troende eller inte kommer du inte runt detta portalverk för hela vår kultur. Därför är det beklagligt att bibelkunskapen i det närmaste försvunnit ur skolorna.

Nästa gång en partiledare skall frågas ut om bildning i ett nyhetsprogram borde inte programledaren nöja sig med Strindberg utan börja med Platon och Horatius.