GOTLÄNNINGEN C-DEBATT Jag som jobbar med vindkraft nationellt som samordnare med anställning av regeringen, blir nästan dagligen frustrerad av hur sakta omställningen går för att motverka klimatförändringen. I dag är det tyvärr inte en fråga på allas läppar som det var 2007, när klimatfrågan slog igenom hos den breda allmänheten.

Samtidigt så rusar klimatförändringen på i en allt högre takt. Forskarna blir allt säkrare på vad som sker med klimatet och varför. Alla som följer utvecklingen är oroliga, frustrerade och ibland också uppgivna. Varför förstår inte politiken och samhället detta fenomen och varför reagerar vi inte kraftfullt mot mänsklighetens största långsiktiga hot?

Svaret är säkert att hoten är diffusa i dag, effekterna syns längre fram.

Grafen här bredvid kommer från SMHI, den beskriver temperaturutvecklingen i Sverige om vi följer dagens utsläppsminskningskurva. I dag har vi cirka 1 graders temperaturhöjning jämfört med förindustriell tid. År 2040 har vi 2 graders höjning och år 2070 +3,5 grader! Effekterna för våra barn och barnbarn kommer att bli enormt dramatiska med klimatflyktingar, mera extremväder som stormar och torka.

Men också mera nederbörd, hösten 2017 kanske kommer att bli en normalhöst! Snövintrar kan vi troligen glömma i stora delar av landet. Men de värsta av dessa effekter kan fortfarande motverkas, om vi sätter in effektiva åtgärder nu! Detta är min absolut största drivkraft varför jag vill till riksdagen efter höstens val.

Bilstatistiken för Gotland 2017 kom i veckan, den var ett exempel på frustration. Den bekräftar att omställningen tar pyttesteg framåt, när den borde ta jättekliv mot en fossilfri fordonsflotta. Av Gotlands totala antal 35 733 bilar, så går ännu 94 procent på bensin eller diesel! Endast cirka 6 procent går på biogas, etanol eller el.

Detta är ett enormt misslyckande av politiken, både nationellt och lokalt.

Bristen på långsiktiga och effektiva styrmedel är som jag ser det huvudanledningen. I dag befinner sig Sverige i ett läge där fossila fulbränslen är norm och de förnyelsebara alternativen slås mot varandra. Det tycker jag är bedrövligt!

Nu börjar nerverna komma allvar! På söndag åker jag mitt 17 Vasalopp på raken. Följ gärna mig på webben. Träningsförutsättningarna har varit usla på ön i år, har endast fått 30 skidmil i benen, vilket är lite mot normalt.

Just nu hoppas jag på att prognosen slår in på söndag, den visar 10-12 minusgrader och inget snöfall. Blir det verklighet kan det bli en ganska trevlig resa mellan Sälen och Mora trots allt. Vasaloppet blir det första av tre stentuffa och uthållighetskrävande utmaningar i år.

Den 22 april väntar London maraton och den 9 september är det allmänna val. Undrar vilken av dessa tre övningar som har varit jobbigast när jag summerar året vid juletid 2018?