GOTLÄNNINGEN C-DEBATT I slutet av april var jag på en fältresa kring biodiversitet och efterbehandling i Södra England. Att studera detta i andra länder än Sverige har länge stått på min önskelista och valet att åka till England var lyckat.

Besöket i södra England genomfördes tillsammans med Branschorganisationens Svemin:s arbetsgrupp för naturskydd där jag ingår.

Tillsammans besökte vi flera olika typer av verksamheter och studerade hur företagen arbetar med biodiversitetsprojekt och markåterställning. Vi hade även möjlighet att i dialog med flera olika ”Restoration Managers” diskutera hur myndigheterna arbetar med biodiversitet och hur dialogen mellan företagen och myndigheterna fungerar.

Under resan växte det fram en aha-upplevelse kring hur långt fram England ligger när det gäller att aktivt värna biodiversitet och matjord vid alla former av exploatering och hur man med en enorm bredd och kunnande återställde markerna efteråt. Företagen får en hel del stöd av myndigheterna kring hur de ska arbeta och en stor del av bedömningen och förslagen görs i kontroll och dialog mellan företagens och myndigheternas ekologer enligt en från båda parter accepterad process.

I England finns också en helt annan bredd av frivilligorganisationer som gärna hjälper till att inventera djur och växter, att göra aktiva insatser i ”after-care projekt” och att långsiktigt hjälpa till att sköta om och förvalta de marker som återskapas i landskapet.

I Sverige har miljödepartementet tagit fram en SOU kring så kallad ekologisk kompensation som efter några års utredande nu är på en remissrunda till i höst. Bra kan man tycka eftersom Sverige bevisligen ligger så mycket efter kring dessa frågor. Men då kommer vi till det tråkiga.

Jag har följt utredningen noga, men trots att Svenskt Näringsliv lagt ner engagemang på att visa på behoven och möjligheterna har utredningen landat i ett förslag till svensk modell som är allt för stelbent och juridiskt utformad.

Miljöpartiet har varit starkt drivande i denna utredning ihop med Naturvårdsverket, även om flera andra myndigheter varit representerade. Men näringslivets representation har varit alldeles för begränsad, vilket är en stor brist med tanke på att systemet ska tillämpas i vitt skilda typer av verksamheter med väldigt olika förutsättningar.

Den som på riktigt bryr sig om Sveriges framtida natur och som ser visionen av att skapa ett system där hela näringslivet inom en rimlig framtid tar ett stegvis större ansvar kring biodiversitetsfrågan vid fortsatt markexploatering tar sig för pannan.

I regeringens förslag finns inte tillräckligt utrymme till flexibilitet och innovation, att få igång testbäddar för metodutveckling, att få till ett system som utvecklas stegvis i dialogform mellan näringslivet och de statliga myndigheterna.

Sverige behöver ett nytt ledarskap som utvecklar ett bättre fungerande system för ekologisk kompensations vid exploatering tillsammans med näringslivet. Det vill jag verka för om jag får en plats i riksdagen.