LEDARE GOTLÄNNINGEN Flygskatten är Miljöpartiets troféförsök, om det råder ingen tvekan. Trots mellan raderna partimärkt fråga inför höstbudgeten verkar Miljöpartiet dock för egen del dock måttligt intresserade av att seriöst ta sig an frågan om effekterna.

Vårens uttalanden om en stundande, ny flygskatt har snarare slappt och talepunktmässigt legat i linje med att flyget och dess resenärer i högre grad ska behöva stå för rättmätiga miljökostnader.

Det råder visserligen ingen tvekan om att utsläpp från flyg har tydlig miljöpåverkan, men med dagens redan höga koldioxidskatt blir skattepaketet inget annat än en rent symbolisk straffslant i försök att desperat rädda Miljöpartiets anseende som regeringsparti inför valåret.

När trafikutskottets ordförande Karin Svensson Smith (Mp), en av partiets absolut högsta företrädare utanför regering, under förra veckan gav sin syn på risken för nedlagda flygplatser verkade hon intressant nog säga mer än vad som var tänkt att yttras utanför partilokalernas trygghet.

Som tur var, från miljöpartistiskt perspektiv, hann Almedalen komma emellan och det uppstod aldrig någon egentlig debatt. Det är synd, för resonemanget var hårresande.

När hon i Dagens Nyheter den 26/6 skulle kommentera Stockholms Handelskammares rapport om tänkbara effekter vid tilltänkta skattens införande lindade hon inte in orden.

Om skatten faktiskt lotsas fram i kammaren och införs vore det gott ”bra” om en följd blev flygplatsnedläggningar – på flera håll.

Önskat uppdrag uppfyllt, med andra ord.

Snart fick hon, av förståeliga skäl, backa - och finansminister Magdalena Andersson (S) fick i ren krishantering gå ut med det rakt motsatta beskedet att drabbade flygplatser snarare kunde förvänta sig statligt stöd vid behov.

Att Svensson Smith backade och att Andersson därpå försökte rätta till var vad som kunde förväntas.

Trots Anderssons förmildrande besked kvarstår dock det faktum att den spontana tankegången hos trafikutskottets ordförande tycktes blottlägga en hård, orealistiskt miljörenlärig ambition som säkerligen återfinns på fler håll.

Det är flyget som kommunikationsmedel som ses som problemet och hur vi åstadkommer så bra miljövinster som möjligt blir med det synsättet sekundärt.

Frågan om den planerade nya flygskatten har, beroende på hur man ser det, varit i ropet på sistone. För det är intressant nog inte så mycket i sak utan som del av spekulationer om det politiska spelet i riksdagen frågan har dryftats på sistone.

Kommer skatten, tillsammans med två andra förändringar, förhindras av oppositionen när höstbudgettider närmar sig? Vågar Alliansen?

Även om den dimensionen kan vara rafflande är risken stor att fokus flyttas från själva sakfrågan.

För flygskatten vore dålig för Sverige.

I bästa fall kan resultatet bli såväl ineffektivt som dyrt för framför allt vanliga resenärer.

I värsta fall börjar rutter och till med flygplatser läggas ner och linjer kan även, i försök till anpassning, läggas om till kortare flygningar för att minimera ekonomiska följderna av skatten.

Effekterna kan alltså bli såväl dyra som miljömässigt kontraproduktiva. Att införd skatt skulle slå hårt mot Visby flygplats är en inte alltför vild gissning.

Regeringen har i sommar all möjlighet att ta sitt förnuft till fånga.