Krönika Gotlands Folkblad Seniora personer minns hur det var på 50-talet då man inte minst i media besjöngs bilen som den stora frihetssymbolen. Och kanske alldeles särskilt då männen. Men det var då det. Här och nu finns en annan viktig “frihetsmaskin”, om också inte lika glamourös och manligt besjungen som personbilen. Men inte minst för 40- och de tidiga 50-talisterna men snart nog också för senare generationer. Och vad är nu det för ett vardagslivets frihetsunder, månne?

Jo det är rollatorn – faktiskt en svensk uppfinning från slutet av 70-talet. Knappast någon annan teknisk innovation har betytt och betyder så mycket för så många människors oberoende och rörelsefrihet som denna lika geniala som “enkla” konstruktion. Och hon som stod bakom den var en kvinna, Aina Wifalk (1928-83). Rollatorn som har handtag med en väl balanserad tyngdaxel mot fyra stödjepunkter på hjul och stabilt byggd för att klara även nordiskt inomhusklimat. Dessutom med en liten sits för några minuters vila när så behövs och en korg för att på egen hand t.ex. gå och handla lite vardaglig skaffning för hushållet. Underverket ger också full rörelsefrihet i hemmet, med förmåga att i oberoende sköta de flesta vardagliga aktiviteter.

Utöver frihetsvinsten för otaliga, lite kroppsligt sköra människor har rollatorn revolutionerat förutsättningarna för äldreomsorgen med ekonomiska effekter som är så stora att de inte riktigt går att räkna på. Men kanske just därför inte heller kan nog överskattas. Visst är det här värt att reflektera över – också för oss som ännu inte personligen haft behov att göra dagligt bruk av detta vardagliga underverk. Värt att tänka på, eller hur? Både för oss ännu hyfsat pigga seniorer och för våra nära anhöriga som redan länge brukar detta frihetsunder.

Blev Aina Wifalk rik på uppfinningen? Inte alls. Aina var kurator och uppfinnare, själv funktionsnedsatt efter ett polioangrepp i 20-årsåldern. Hon hade innan rollatorn uppfunnit manupeden, ett redskap för samtidig träning av armar och ben och vars efterföljare används flitigt på dagens gym. År 1978 fick Aina statligt stöd att låta ta fram en prototyp till idén om rollatorn. Tre år senare var serieproduktion av rollatorn igång. Aina Wifalk själv avstod från att söka patent.

Varför?, jo därför att hon ville att hennes uppfinning skulle bli tillgänglig för så många som möjligt genom fri tillverkning. Till raden av svenska snillen och innovatörer – såsom Dahlén, von Platen, de Laval, Polhem, Nobel med flera – bör också Aina Wifalk läggas. Åtminstone för alla oss som tycker att de många människors frihet och oberoende är minst lika betydelsefullt som Nobel med dynamiten eller Dahlén med sina fyrar.

Eller vad säger ni seniora SJF:are och andra?