Ledare Gotlands Folkblad I tisdags hölls inspirationsdagen 92 möjligheter. Dagen är till för att visa upp de eldsjälar som finns över hela Gotland och inspirera till att ta tag i de idéer man själv har.

Idéer som ger ringar på vattnet och därmed påverkar fler och utvecklar bygden, socknen och hela Gotland. 92 möjligheter hölls för andra året. Första året var temat att inspireras till idéer genom att visa upp de idéer som andra har. Årets tema var att gå från idé till verkstad.

Då jag själv blivit inbjuden för att vara med i en paneldebatt, tillsammans med Mats Linder politisk chefredaktör på GA och Anders Ahlin som ersatte Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride, valde jag att tillbringa hela dagen på 92 möjligheter. Något som jag inte ångrar.

Nog för att jag visste att det fanns eldsjälar runt om på vår ö, men att det fanns så många och att de har lyckats med så mycket blev en överraskning. Jag har väl gått på den allmänna känslan om att allt är så svårt. Ni vet, en negativ artikel, berättelse eller upplevelse behöver tre positiva för att vägas upp.

Alla eldsjälar ska hyllas för det arbete de lägger ner. Oavsett om de brinner för sitt arbete, sitt företag eller en fritidssyssla. Många eldsjälar vittnar om att deras idéer inte är så lätta att genomföra. När något läggs som en våt filt över en eldsjäl är det lätt att lågan slocknar.

Myndigheter, grannar eller bara personer som är emot, kan bli för mycket, även om ingen lägger ut våta filtar av illvilja. Regionen får mycket kritik för de våta filtar de anses skyldiga till. Jag tror regionen får skulden för alldeles för många filtar. Jag har uppfattat att de politiska partierna är helt överens om att hela Gotland ska leva. Jag har inte heller uppfattat att regiondirektör Peter Lindvall har en annan uppfattning eller jobbar för något annat. Däremot finns det en ekonomi som sätter gränser.

Gränser som gör att svåra beslut och tuffa prioriteringar måste tas och göras. Beslut och prioriteringar som drabbar hela ön. Men de besluten och de prioriteringarna är inte tecken på att regionledningen inte vill att hela Gotland ska leva.

Däremot är jag riktigt orolig över hur jag uppfattar att Länsstyrelsen fungerar. Mats Linder sa en klok sak innan vi gick upp på scenen i tisdags. Han menade på att det var olyckligt att Länsstyrelsen blivit av med det regionala utvecklingsarbetet.

När Länsstyrelsen hade det ansvaret kunde de inte bara skapa reservat hur som helst, det fanns en broms i att de även hade ansvar för att utveckla ön. Den bromsen finns inte längre. Jag har också fått intryck av att Länsstyrelsens tjänstemän står över landshövdingen och andra chefspersoner i sina beslut.

Så det är skillnad mellan Regionledningen som faktiskt kan styra sina tjänstemän utifrån de beslut som tas, och Länsstyrelsens ledning som jag uppfattar inte kan styra sina tjänstemän.

Jag har inte heller fått någon bra insyn i hur alla de olika reservaten fungerar och på vilket sätt de påverkar omgivningen. Enligt Länsstyrelsen egna hemsida finns det i dag 138 djurskyddsområden, 129 Naturreservat och 159 Natura 2000 områden.

På vilket sätt dessa påverkar idéer som eldsjälar vill förverkliga, vet jag inte, men jag har svårt att tro att de inte påverkar dem alls.