LEDARE GOTLÄNNINGEN Helgens ”snackis” i sociala medier har varit nationalekonomens och migrationsforskarens Joakim Ruists medverkan i SVT Aktuellt.

Ruist är fil dr vid Göteborgs universitet och har forskat kring kostnaderna för flyktingmottagandet för det svenska samhället.

Han har skrivit en av två nya rapporter till ESO, där integrationsfrågor ur olika synvinklar. Ruist analyserar de fyra senaste decenniernas integration och undersöker hur snabbt flyktingar med olika bakgrund och förutsättningar integrerats i Sverige. Den andra rapporten är skriven av Eva Löfbom som studerat bland annat hur skatter och bidrag påverkar de ekonomiska drivkrafterna till arbete för olika typhushåll.

Frågor som är högaktuella i den politiska debatten och det många politiker arbetar hårt för att hitta lösningar på. Men det blev inte det som diskuterades efter inslaget utan en fråga som ställdes i SVT Aktuellt. Frågan gällde om Ruist tänkt på att hans rapport skulle kunna komma att användas som slagträ i valrörelsen.

En fullt relevant fråga eftersom kostnaderna för invandringen varit ett slagträ i debatten sedan länge och att frågan knappast fått mindre plats den senaste tiden.

Man kan förstå att det är en tröttsam fråga att få när man är där för att prata om ett omfattande forskningsarbete man gjort. Men samtidigt var det förväntat och han kunde ha svarat ett kort nej och sen gå vidare.

Istället valde Joakim Ruist att demonstrativt vara tyst väldigt länge i en situation där vare sekund är planerad och inräknad för att få programtiden att hålla ihop. Sannolikt väl medveten om konsekvenserna för detta.

På sin blogg förklarar han situationen klokt: ”Ibland ställer journalister dumma frågor, inte för att de är dumma själva, utan för att genom att ställa den dumma frågan låta mig ge ett bra svar, som är upplysande för de som lyssnar. Ställs den dumma frågan på att rakt sätt som visar att vi är två personer som hjälps åt att sprida kunskap, framstår inte journalisten som dum, utan hjälpsam”.

Precis så är det. Men nu tog inte Ruist chansen att ge ett bra svar. Tyvärr.

Densom går till källan, den som vill veta vad det var för en rapport, hittar ett väldigt intressant och viktigt material. Det finns presenterat i ett webbsänt seminarium i ett bra upplägg som jag rekommenderar den som är intresserad av forskningsrapporternas innehåll.

Joakim Ruists slutsats efter att ha studerat tiden det tar för flyktingar att etablera sig på arbetsmarknaden är att tiden för detta inte ändrat sig märkbart de senaste 20 åren. Att det kanske inte spelar så stor roll vad man gör, att det är så här det är och något vi behöver acceptera.

Ett provocerande inspel i debatten, befriande fritt från att beskriva flyktingmottagandet som ett problem. ”Det är ju inte av ekonomiska skäl vi tar emot flyktingar, det är av humanitära skäl” som han själv uttryckte saken i Aktuellt.

Övriga i seminariet var mer optimistiska till att det går att ändra på tingens ordning genom bättre system för integration och att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Och det är ju detta debatten behöver handla mer om. Det handlar inte bara om samhällsekonomi utan inte minst vad ett jobb betyder för individen.

Ruist har en poäng i sin mediekritik när han säger att vi i medierna prioriterar konflikterna framför att göra olika frågor begripliga. Det är ett problem där det behövs en stor dos självkritik.

Men journalister kommer att fortsätta ställa ”dumma” frågor. Hur den som får frågan använder tillfället att svara är helt upp till densamme.