Gotlands Allehanda Det var ett misstag av den tidigare Alliansregeringen att 2011 sluta en överenskommelse om migrationspolitiken med Miljöpartiet, konstaterar nuvarande moderatledaren Ulf Kristersson. Detta efter att han och partisekreterare Gunnar Strömmer i en debattartikel i DN (6/2) föreslår att välfärdsförmånerna ska begränsas för personer som vistas illegalt i landet – något som nu garanteras av de lagar som överenskommelsen med MP möjliggjorde.

De barn som stannar kvar i Sverige med sina föräldrar trots att de fått avslag på asylansökan har ändå samma rätt till skola och sjukvård som andra barn. De vuxna som vistas illegalt i landet har rätt till vissa vårdinsatser utöver akutsjukvård, såsom preventivmedelsrådgivning.

Kristersson och Strömmer vill dock ändra på det senare, så att vuxna som stannar illegalt i landet endast får rätt till akutsjukvård. De menar att den nuvarande tillgången till samhällsservice sänder dubbla signaler, eftersom vi först vill att personerna ska lämna landet, men om de väljer att stanna illegalt hjälper vi dem att inte bli sjuka eller gravida. Det kan övertyga människor att välja att leva illegalt i ett skuggsamhälle, för att efter några år kunna söka asyl igen.

När det gäller barn är det svårt att vara lika sträng. De ska inte behöva drabbas mer än nödvändigt av att föräldrarna väljer att bryta mot lagen, vilket är anledningen till att de i dag har samma rätt till skola och vård som alla andra barn. Problemet är dock att barnens förmåner ger föräldrarna ytterligare anledning att stanna i Sverige illegalt, vilket inte är en god tillvaro för ett barn. Välfärdsförmånerna såväl dämpar som förvärrar därmed barnens utsatthet. M väljer ändå att hålla barnens rättigheter nästintill intakta. Om de ska få gå i skolan ska kommunerna få bestämma, skriver Kristersson och Strömmer.

Övriga Alliansen håller dock inte med M, utan vill behålla den lagstiftning som nu råder, enligt den snart sju år gamla migrationsöverenskommelsens principer.

Faktum är dock att överenskommelsen inte längre gäller. Den tecknades 2011 mellan regeringen, inte Alliansen, och Miljöpartiet. Efter valet 2014 är det i stället MP som sitter i regering, och de principer och mål som fastställdes mellan parterna kan därför omöjligen gälla längre. Kvar finns bara lagarna som stiftades under förra mandatperioden, men de involverade partierna har i mångt och mycket behållit politiken. Detta trots att de stora välfärdsförmånerna bidrar till att skuggsamhället växer, liksom den brottslighet som gror i det.

Att Ulf Kristersson nu erkänner att tidigare moderata beslut var ett misstag är därför ett sundhetstecken. När två principer, människors sjukvård och asylbeslut, går emot varandra måste man bestämma sig för vilken av dem som ska ge vika. Och i dagens läge är det av yttersta vikt att avslag på asylansökan ska gälla. Den som ändå väljer att stanna ska inte kunna räkna med mer förmåner än nödvändigt.