Underledare Gotlands Folkblad En älskad närstående till mig gick för en tid sedan igenom en omfattande operation.

Några veckor efter hemkomst och rehabilitering landade ett fönsterkuvert i brevlådan: fakturan för sjukhusvistelsen.

På sista raden på inbetalningskortet stod summan – ett fåtal hundralappar.

I många andra samhällssystem hade den scen jag just beskrev varit upprinnelsen till ångest, oro och personlig konkurs.

En stor operation hade inneburit ett nytt lån på bostaden eller stora skulder.

Så organiserar vi inte välfärden i Sverige. Här, i ett av världens mest anständiga samhällen, omfattar välfärdsstaten alla.

Men när klyftorna tillåts växa utmanas det jämlika samhället vi strävar mot.

Att ha en stark välfärd, med sjukvård och utbildning och omsorg som omfattar alla medborgare, är en grundbult för att vi ska kunna sluta klyftorna.

Därför är det här viktigare än någonsin. Under allt för lång tid har vi sett hur skillnaderna mellan landsändar och människor har vuxit.

De allra rikaste har dragit ifrån. Vi, som samhälle, blir allt rikare men rikedomarna fördelas allt mer ojämlikt.

Skillnaderna i livslängd mellan de rikaste och de fattigaste bostadsområden kan räknas i år. Ohälsan, arbetslösheten och utanförskapet likaså.

Det är någonting som bubblar och fräser i våra samhällen: en berättigad ilska över hur klyftorna mellan människor tillåtits växa under alltför lång tid.

Vreden kan antingen underblåsas och kanaliseras i en rädslans och misstänksamhetens politik.

Men den kan också användas för att med kraft bygga något nytt, något mer jämlikt.

Under 1900-talets första hälft, när grunden till välfärdsstaten byggdes, kanaliserades ilskan i ett konstruktivt politiskt projekt i Sverige. Det måste vi göra igen.

Det moderna jämlikhetsprojektet handlar om just detta: att sluta klyftorna mellan människor i Sverige.

Vi kan göra det genom att stärka välfärden, framförallt i förorterna och på landsbygden. Vi kan göra det genom att göra det möjligt för fler att studera och arbeta, för att ha en egen inkomst att leva på.

Vi kan göra det med en politik som investerar i barnens livsvillkor, som stärker pensionerna och som slår vakt om arbetares trygghet. En socialdemokratisk politik för framtiden.

Det finns gränser för hur ojämlikt ett samhälle kan vara, när samhällets sätt att fungera utmanas av de växande klyftorna.

Enbart tillsammans, och enbart med politiken som verktyg, kan vi krossa ojämlikheten och komma närmare varandra.