Ledare Gotlands Allehanda Vid skidanläggningen Lindvallen i Sälen brände ägaren Skistar upp en bosättning som tiggare bott i. Det är en version av vad som hänt.

Skistars chef i Sälen Jonas Bauer har en annan syn på det. Företaget ville avlägsna kvarlämnat skräp från en svårtillgänglig insnöad del av anläggning och valde att bränna det.

Olaglig bosättning eller kvarlämnat skräp? Sannolikt får en domstol avgöra vad det var frågan om.

Men varför valde Skistar inte att för säkerhets skull gå den anvisade vägen, för dem som vill ha bort en olaglig bosättning från sin mark? Varför kontaktade inte företaget Polisen och Kronofogden för att få till en avhysning?

Det beror förmodligen på att den processen har visat sig vara långsam, komplicerad, osäker och ofta dyr för markägaren, som är brottsoffret. Och det finns krafter som gör sitt bästa för att förhindra eller fördröja avhysningar av olagliga bosättningar. Aktivister som antagligen anser sig kämpa för en god sak när de försvarar tiggares olagliga bosättningar, med hjälp av överklaganden och olika påtryckningsmetoder.

Det finns en hel rad organisationer engagerat sig för detta.

Centrum för sociala rättigheter. En organisation som enligt egna hemsidan ”bidrar med juridiska verktyg för gräsrotsrörelser som arbetar med social förändring och mobilisering i Malmö med omnejd”.

Nätverket Solidaritet med EU-migranter. Organisation (med röd knuten näve i loggan) som bland annat säger sig agera ”mot den apati och ignorans som kommuner, polisen och andra myndigheter visar”.

Andra exempel är Civil Rights Defenders, Nätverket för utsatta EU-medborgare och de politiska partierna Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet.

Dessa organisationer har på så sätt bidragit till att skapa en situation där det bara var en tidsfråga innan en markägare sökte ett eget sätt att freda sin egendom, när staten inte klarar av att tillhandahålla det skyddet.

Skistar tassar i lagens utmarker och det är ännu så länge oklart om man gått över gränsen eller inte.

Jag hoppas verkligen att det inte finns någon annan markägare som är beredd att gå ännu längre och bestämmer sig för att med egna metoder bli av med olagliga bosättningar som fortfarande är bebodda.

Staten har svikit sina plikter. Sverige har inte klarat av att hantera den nya situation som uppstod när fattiga från Balkan började använda EU:s öppna gränser för att tigga i andra länder. Staten har inte ens förmått använda de medel som står till buds för att stävja tiggeriet – som att de så kallade EU-migranterna (tiggarna) inte har rätt att stanna längre än tre månader utan reguljär försörjning. Markägare som drabbats av olagliga bosättningar har heller inte fått den snabba hjälp de borde ha rätt till.

Något tiggeriförbud är heller inte på väg. Socialdemokraterna har fastnat i en stel grimas. Partiledningen har insett hur skadligt tiggeriet är – för alla parter – men man är inte beredd att genomföra någon av de åtgärder (som ett förbud) som krävs för att stävja tiggeriet.

Ännu vet vi inte om Skistar agerat inom eller utanför lagens råmärken. Men det är många som delar skuld – genom det de gjort eller inte gjort – för att läget ser ut som det gör.

På Högfjällshotellet i Sälen – mycket nära den plats där den svenska tiggeridebatten nu tagit fyr – inleds på söndag Folk och Försvars årliga rikskonferens för inbjudna gäster ur eliten. Inledningstalar gör Stefan Löfven på temat ”Sveriges säkerhet i en ny värld”.

Men han verkar ju så förtvivlat fast i den gamla världen. Det är, för att tala löfvenska, helt oacceptabelt.