Ledare Gotlands Folkblad SVT:s serie ”Den svenska välfärden” har verkligen torpederat de nyliberala idéerna som styr vår välfärd. Kontrollfunktioner detaljstyr verksamheter och ger de anställda berg av administrativa uppgifter som tar resurser från det de borde göra. En skolpeng som gör det mer lönsamt att ha många elever, än att ge eleverna värdefulla kunskaper. Kontrollsystem som bygger på kvantitet istället för kvallitet.

Hela systemet har kommit att bli en administrativ apparat för att kontrollera att de anställda gör rätt, i stället för att ge dem ansvar att göra rätt. Ett typexempel ges i det första avsnittet av SVT serien där en läkare ställs inför att följa systemet eller ge patienten ett bra vårdupplägg.

Om läkaren följer systemet måste patienten behandlas tre till fyra gånger då besökstiden är begränsad och inte räcker till för den tid hela behandlingen tar. Om läkaren väljer patientens bästa blir läkarmottagningen drabbad ekonomiskt, då behandlingen tar längre tid än vad ersättningen från systemet ger.

Ett annat exempel är de system som polisen följer för nykterhetskontroller av trafikanter. I stället för att göra testerna när och där de flesta rattfyllorna sker, väljer man tider och platser med flest bilar är i trafik. På så sätt uppnår man kvoten av antalet nykterhetskontroller på effektivaste sätt. Det minskar knappast antalet rattfyllor - vilket borde vara målet?

Den svenska skolans nedgående trend började när enhetsskolan monterades ner. Kommunaliseringen och sedermera det fria skolvalet har lett till att undervisningen är allt annat än likvärdig.

Finland, som ofta lyfts som ett föredöme när det gäller skolan, har hållit kvar vid den hårda statliga styrningen. Vårat grannland har med stort intresse följt den svenska skolans utveckling, och är i dag glada att de inte följt efter. Något som också ländernas olika Pisa-resultat visar varit ett klokt beslut. Samuel Abrams, expert från USA säger med all tydlighet att vinstdriften inte hör hemma i välfärden och att den svenska skolan är ett tydligt exempel på detta.

Vems fel är det då att vi kommit hit? Ja, det stora problemet är enligt Abrams att ingen med makt har varit emot systemskiftet. I SVT serien vittnas det om att förändringen startade redan när välfärden började byggas ut på 1950-60 talet.

Ledande socialdemokrater var drivande till att effektivisera välfärden utifrån tankar från näringslivet. Jag kan tänka mig att de var tvungna att tänka på det sättet, då alltför stora skattehöjningar aldrig skulle ha accepterats. Den tanken, att effektivisera för att begränsa skattehöjningar, har sen bytts ut mot att skatterna måste sänkas och att välfärden därför måste effektiviseras.

Men systemskiftet har inte lett till effektivare välfärd, utan bara till lägre kostnader. Vi har fått se civilanställda försvinna från polisen, undersköterskor och vårdbiträden från vård och omsorg, och vaktmästare och andra vuxna från skolan.

Men har det lett till att polisen, vården, omsorgen och skolan blivit bättre? Inte så som jag ser det, och absolut inte när systemet samtidigt lagt mer administration på dem som är kvar.

Nu måste vi genomföra ett nytt systemskifte och släppa välfärden fri från de administrativa bojorna och låta professionen ta ansvaret för den välfärd som vi alla vill ha.