GOTLÄNNINGEN LIBERAL KOMMENTAR Ledarskap och värderingar. Så kan man sammanfatta Annie Lööfs syn på sig själv och Centerpartiet, som hon sedan 2011 är ordförande för. I sin nyutkomna bok ”Sanningens ögonblick” (Ekerlids förlag) beskriver Lööf hur hon under sina sju år på posten har formats som politiker och människa. Hon berättar om hur hon till en början uppfattades som stel och opersonlig, men att hon efterhand lärde sig att leda på sitt personliga vis. Läsaren får ta del av privata upplevelser såväl som politiska ambitioner.

Inte minst är boken en programförklaring inför valrörelsen. Annie Lööf vill bli en svensk Emmanuel Macron – den franske presidenten som med sitt nystartade, mittenorienterade parti lyckades besegra högerextrema Nationella Frontens Marine Le Pen. Centerpartiet har till och med inspirerats av Macrons rörelse En marche – på väg – och har ”framåt!” som valslogan.

Lööf kommer troligen aldrig att bli president. Inte heller statsminister. Men att hon och Centerpartiet har tagit rollen som värderingspartiet nummer ett i svensk politik är uppenbart. Mellan 2010 och 2014 spelades den rollen av ett annat parti – Miljöpartiet. Det har dock förlorat mycket av sin profil som ett idealistiskt värderingsparti efter fyra år i en socialdemokratiskt ledd regering. Även om väljarflöden tenderar att vara komplexa är det tydligt: C har tickat uppåt i opinionsmätningarna, samtidigt som MP balanserar på riksdagsspärren.

Kanske är C till och med en bättre representant för de urbana medelklassväljare som sätter rätt typ av värderingar framför sakpolitiken. Miljöpartiet har ju trots allt kvar en del medlemmar som förespråkar förbud mot ränta och som ogillar marknadsekonomi. I Centerpartiet, som är ett borgerligt parti och därför bättre anpassat efter storstadsväljare och svenska Macron-liberaler, hittar man färre gröna vågen-figurer i lusekoftor och fler förespråkare av entreprenörskap.

Annie Lööf är på ett sätt en god symbol för vad modern politik kretsar kring. ”Det handlar om vilket Sverige vi vill ha, om vi ska visa medmänsklighet mot andra och tillåta influenser utifrån som kan berika oss, eller om vi likt Sverigedemokraterna i stället väljer slutenheten”, skriver Annie Lööf i sin bok. Uttalanden likt detta finns gott om i ”Sanningens ögonblick”. Men vad betyder det i praktiken? Det spelar nog mindre roll. Syftet är i stället att förmedla en politisk känsla. Centerpartiet vill locka dem som betraktar sig som progressiva, förändringsbenägna och toleranta. En röst på Centerpartiet blir en identitetsmarkör, snarare än ett stöd för ett visst program.

På senare tid har många ifrågasatt Centerpartiets plats i Alliansen. C:s migrationspolitik skiljer sig för mycket från de övriga borgerliga partierna, går resonemanget. Men styrkan i ett parti vars identitet har kommit att handla mycket om positionering på värderingskartan är att värderingar alltid ger utrymme för tolkning. Annie Lööf skriver att Centerpartiet är den främsta kraften mot populism. Populism kan dock bemötas på olika sätt. I bokens inledande kapitel skriver Annie Lööf att hon lärt sig värdet av kompromisser. En idealist utan kompromissförmåga blir trots allt en fanatiker, och det kan Annie Lööf knappast beskyllas för att vara.