Ledare Gotlands Allehanda Landets pizzerior beskriver nyårsdagen som den stora pizzadagen. Det illustrerar rätt väl varför jag inte tycker att nyårslöften är någon bra idé. Man slår fast en stolt ambition och börjar med att försätta sig i ett sådant tillstånd att man kommer att tillbringa nyårsdagen som en ömtålig och svag person, oförmögen att stå emot den frestelse som man lovat att försaka. Att börja det nya året med ett misslyckade är inte uppbyggligt.

Om man ändå känner lusten att avlägga nyårslöften så tror jag att det är bättre att de är av positiv och inte av negativ karaktär. Snarare än att lova avstå något bör man lova att faktiskt göra något omvälvande, vad det än är du önskar att du hade gjort men ännu inte genomfört. Släktforska. Bygga hus. Skriva en bok. Flytta bort. Eller hem. Byta jobb.

Vad är det viktigaste nyårslöfte som en svensk politiker kan avge? Moderaternas partiledare Ulf Kristersson var, tycker jag, inne ett konstruktivt och angeläget spår i gårdagens TT-intervju där han pekar ut integrationen av nyanlända som Sveriges stora utmaning. En utmaning som inte blir mindre av att vi hittills har misslyckats med den. Eller av att Sverige under de senaste åren tagit emot mycket fler migranter än vad vi tidigare har misslyckats med.

Det är inga små reformer som måste till för att öppna arbetsmarknaden för nykomlingar med bristande utbildning och språkkunskaper. Det kommer att krävas väldiga ansträngningar för att åter införliva utanförskapsområden i den svenska rättsstaten och sätta stopp för klan- och gängvälden på delar av det territorium som ska tillhöra Sverige. De rättigheter och skyldigheter som vi betraktar som självklara för svenskar, ska vara självklara för alla som har rätt att permanent befinna sig på svensk mark.

Sverige behöver den goda nationalism som kan bygga och säkra ett fungerande samhälle med rättstrygghet och förtroende för de samhälleliga institutionerna.

Sittande regering har inte gjort mycket för att åstadkomma detta. Det är möjligen korrekt när Stefan Löfven, inför problem efter problem, konstaterar att än det ena än det andra är "oacceptabelt". Men det är också fullkomligt impotent.

Alliansen behöver ett valmanifest som i ordets bästa mening har radikala förslag för integration. Det borde vara ett krav på vem som än aspirerar på att styra Sverige.