Ledare Gotlands Folkblad Men eftersom allt som Partiet (S reds anm) gör är bra, samtidigt som Gotlands Folkblad avskyr Centerpartiet, ska det bli spännande att se hur Fransson får ihop retoriken.

Så skrev Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride i sin ledare i lördags.

Det står naturligtvis Bofride fritt att tolka Gotlands Folkblad och hur jag som politisk chefredaktör beskriver Centerpartiet och dess politik, men hon har tolkat in en avsky mot Centern som inte stämmer överens med hur jag ser på partiet. Besvikelse är en bättre beskrivning på mitt förhållande till Eva Bofrides parti.

Precis som Socialdemokraterna är Centerpartiet i grunden ett folkrörelseparti. C genom bonderörelsen och S genom arbetarrörelsen. Den stora skiljelinjen har alltid varit rörelsernas olika syn på arbetsgivare kontra arbetstagare. Något som är naturligt sprunget utifrån Centerns historiska koppling till bönderna som arbetsgivare och Socialdemokraternas tydliga arbetareanknytning.

På lokal nivå har C och S genom åren och över stora delar av landet ofta haft lätt att samarbeta då man kunnat lägga undan den stora skiljelinjen och koncentrerat sig på sakfrågor som rör den lokala utvecklingen. Men något har hänt med Centern. Från att ha varit ett stabilt konservativt parti med fötterna i den svenska myllan har man dragits in i den nyliberala idésfären.

Thorbjörn Fälldins anda har bytts ut mot Fredrick Federleys nyliberala tankar. Något som gör centerpartiet i det närmaste schizofrent.

Typexemplet är hur de slåss med näbbar och klor för friskolereformens valfrihet samtidigt som reformen utarmar landsbygdsskolor och därmed den landsbyggd som centerföreträdare så hårt säger sig värna.

Här på ön har jag också upplevt att Centerpartiets företrädare föredrar att vara emot istället för att vara konstruktiva. Till exempel när de kritiserar den rödgröna majoriteten för saker de gör, men som de själva också gjort under tid då de haft majoritet. Frikort till vården och att de själva åtskilliga gånger haft negativa siffror på verksamheterna vilka vänts till plus genom försäljningar.

Och jag blir uppriktigt besviken på den emellanåt låga nivån på debatten i fullmäktige som nådde någon form av absolut botten när man påstod att den lagda budgeten med flera miljoner kronor i plus, helt plötsligt skulle vara en minusbudget.

Så då till själva frågan som Eva Bofride ställde i lördags. Jag förstår verkligen regeringen även om jag inte tror att deras utspel kommer ge något resultat. Centerpartiet är det borgerliga parti som tydligast tagit avstånd ifrån Sverigedemokraterna och att ha någon form av samarbete med dem efter valet. De har varit minst lika tydliga som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Att man från den Socialdemokratiska ledning då sträcker ut en hand för att söka samarbete över blockgränserna just för att undvika att SD skulle få inflytande över den regering som får förtroendet efter valet i september är rätt naturligt.

För den risken är annars stor, speciellt när man från borgerligt håll inte verkar vilja ta det ansvar som behövs för att undvika fler möjligheter för SD att ställa till politiskt kaos genom order om ”Give’em hell”.