Krönika Gotlands Folkblad De gånger jag orkar ta mig till stan numera, har min bil en benägenhet att omgående vilja vända och åka hem igen. Jag har en lista på ärenden jag måste uträtta, sortiment som jag skulle vilja fanns i Slite, men som tyvärr inte finns.

Som torsk på tisdagar vid Ica. Stekt färsk torsk är en gudagåva. Men den gamla vanliga försvann för den medförde en fraktkostnad för handlaren. Numera ligger där jättestora inplastade torskfiléer som andas allt annat än torsk. Den får mig att tappa aptiten. Ingen aptitlig torsk någonstans. Inte i stan heller.

Lyrisk var Björn Jansson i våras på socialdemokratiska föreningens möte om Slites framtid och ersättning som skulle rulla in för utebliven gasledning. Inte lyrisk för Slite men väl för ”stan”. För alla ville till stan, sa han.

Alla varuhuskedjor. Alla byggbolag. Han borde ha läst av tystnaden i salen. Han borde inte beklaga Klinteborna nu, när de känner sig nerläggningshotade. Som politiker har han bidragit till det kaos som nu råder i stan. Trafikkaos, snåriga parkeringar och affärer som alla säljer samma varor. Det kallas tillväxt.

På landsbygden heter det avfolkning. Inte ens ett gatlyse vid busshållplatsen vid Boge kors. Man tog all el och därmed vår adventsgran, den som hälsade oss hem av frivilligt arbetande ortsbor.

Nu står hon där i kvällsmörkret, flickebarnet, i en brunmålad busskur försvunnen i mörkret. Efter ridning skall hon hem, numera stan. Bilar susar förbi i hög hastighet trots att det är 60. Ingen bryr sig om fotgängare eller bussfolket.

I stan gäller 30 vid skolor. I Slite 50. Kom inte och påstå att det inte är skillnad på landsbygd och staden. Varför skall stan fyllas på med alla dessa bostäder och skolor svämma över?

Infrastrukturen håller ju inte för detta? Ni står där om morgnar och tidiga kvällar och gasar och gasar för att komma till ett vansinnigt fult köpcentrum som säljer samma saker, eller för att ta er runt till era nya boenden. Ett gytter av människoliv har den gamla hansastaden utvecklats till och trångboddhet.

Redan 1983 sa dåvarande chefen för arbetsförmedlingen Lars Danielsson, att tanken på att Gotland skulle öka sin befolkning bara var ”en helig ko” politiker inte kunde släppa.

När jag utfört ett av mina ärenden vänder bilen automatiskt hem. Häu, säger jag. Jag kan vara utan det här. Hem till friden, tystnaden och frisk luft, tänker jag. Vill jag shoppa åker jag hellre till Kapstaden och Waterfront.

Där finns hav, trevliga restauranger och bio att slinka in på. Där finns inga tvångsgångar som på Jula, Ica, Biltema etc. Ett fritt samhälle, icke.