LEDARE GOTLÄNNINGEN Att många centerpartister runt om i landet engagerat sig i flyktingmottagandet i allmänhet och de ensamkommande unga i synnerhet stod klart under centerstämman som avslutades i Malmö i söndags.

Många som talade i ämnet var personligt engagerade och kunde vittna om hur de nyanlända bidragit till gemenskap och nytt liv på många orter.

Glädjen och det positiva i att kunna välkomna nya människor har på många ställen bytts ut mot bedrövelse när familjer och enskilda tvingats flytta från de ställen där de börjat väva nya rötter och nätverk.

En lång rad motioner handlade om krav på amnesti för dem som kom hit under den stora flyktingströmmen 2015 där Sverige gav sken av ett välkomnande men där nu avvisningsbeslut på avvisningsbeslut förmedlas på till synes osäkra och olika grunder.

Stämman enades till slut att inte godkänna kraven på amnesti. Detta för att Sverige behöver ha en ordnad process där skyddsskälen måste avgöra och asylrätten värnas. Man är också orolig att ökat politiskt inflytande skulle öppna för att politiker även skulle kunna bestämma vilka som inte ska få stanna.

Däremot enades stämman om att asylpolitiken måste grundas på såväl ordning och reda som humanism. Att asylrätten och familjeåterförening ska värnas och att de mest utsatta, som kvotflyktingar, ska prioriteras. Att rätten till skydd är viktigare än tillgång till alla välfärdsförmåner, att EU måste ta ett större gemensamt och solidariskt ansvar och att de orimliga utvisningarna av arbetskraftsinvandring måste stoppas.

Därmed ansågs också två motioner från Jonas Niklasson, Hablingbo, vara besvarade. Det betyder att partiet redan arbetar på samma linje som motionen vill sträva.

Han krävde i en motion att Migrationsverket i sin hantering och handläggning av asylsökande också ges i uppdrag att beakta integrationsaspekter och att Migrationsverket ges i uppdrag att beakta ekonomiska och sociala aspekter av sina beslut i ett vidare perspektiv och på lite längre sikt.

I en annan motion krävde Jonas Niklasson att Migrationsverket ger kommunerna ett utökat ansvar för ungdomar i asylprocess även efter artonårsdagen till och med ungdomen fyller 21 och att Migrationsverket ger ekonomisk ersättning till kommunerna för detta utökade uppdrag.

Alla som har bekanta, eller själva är engagerade för flyktingarna som kom hit för två år sen har sedan en tid hört uppslitande berättelser om hur människor en efter en får besked om att de inte får stanna.

Ensamkommande unga skrivs upp i ålder och har från en dag till en annan förlorat sin rätt till skydd.

Det finns väldigt konstiga påståenden om att människor har fungerande nätverk genom att man hittat en släkting som helt saknar förmåga att ta hand om någon, men som ändå anses som en garanti för ens framtid i det land man flytt från.

Men det är också viktigt att komma ihåg alla goda erfarenheter som flyktingarna har betytt för Gotland och gotlänningarna. Och allt fantastiskt arbete som alla volontärer gjort.

I boken ”Att bygga en framtid” har Anita Widén, filialföreståndare på biblioteket i Burgsvik, och Elinor Edvardsson Stiwne, pensionerad från universitetet i Linköping och nu boende i Hamra, dokumenterat allt som hänt i Burgsvik, från att flyktingarna kom till i dag.