Gotlands Allehanda Två miljarder kronor. Det är vad regeringens förslag att ge 9 000 ensamkommande en andra chans att stanna i Sverige beräknas kosta de närmaste två åren.

De som fått beslut om utvisning ska beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om de avser studera på gymnasienivå eller läser kortare yrkesutbildningar på komvux eller särvux.. Migrationsminister Heléne Fritzon (S) vill på detta sätt gottgöra de ensamkommande unga som hunnit fylla 18 år i väntan på att deras ärende ska avgöras. Kan de sedan försörja sig på eget arbete ska de då kunna få fortsatt uppehållstillstånd.

För att förslaget ska bli verklighet behöver regeringen stöd av Vänsterpartiet samt ett eller flera Allianspartier. Det finns dock goda ideologiska skäl för de borgerliga att neka denna möjlighet.

Förslaget är ogenomtänkt. Det är dåligt underbyggt och saknar både tydliga ramar och konkret mål. Inga krav ställs på godkända betyg och inga beräkningar har gjorts på hur många som förväntas klara studierna. Nyttan är högst oklar. Det är en mycket tveksam användning av skattemedel. Det är därtill ett stort avsteg från principen om att samma regler bör gälla för alla.

Fritzon menar att de ensamkommande kommer att ha glädje av utbildning oavsett om de blir kvar i Sverige eller inte (SVT 30/1). Det kan inte uteslutas, även om det inte är givet, men vari ligger den svenska nyttan? Sverige är inte en outsinlig källa och resurser saknas på flera grundläggande områden såsom vård, polis och försvar. Hushållning med gemensamma resurser bör alltjämt betraktas som en borgerlig dygd.

Att sålla ut en liten grupp människor och särbehandla dem är inte en vacker lösning. Asylreglerna ska gälla för alla, även denna grupp. De som bedöms ha tillräckliga skyddsskäl enligt lagen ska ges detta skydd. Om de inte bedöms ha skäl nog ska de inte ges detta. Det är grunden för den reglerade invandringen. Givet hur svårt det kan vara att få arbete efter bara ett par år i landet kan det antas att det endast är ett fåtal som inte kommer att tvingas lämna landet efter gymnasiestudierna. Det förefaller endast vara ett sätt att döva de egna känslorna. Så ska stat och lagar inte användas.

Förslaget innebär inte en garanti att få stanna permanent, men det är ett steg på vägen. Strategin hos dem som driver på för dylika förslag tycks vara att förlänga vistelsetiden i Sverige för den aktuella gruppen bit för bit så mycket det går, för att sedan argumentera för att de som redan varit här länge, lärt sig språket och gått i skolan är en resurs för landet. Det är ett försåtligt sätt att bedriva politik och riskerar att minska tilltron till staten ytterligare.

Regeringen ställer inte högre krav på de ensamkommande än att de ska ha för avsikt att studera på gymnasienivå. Om förslaget ändå genomförs bör det kompletteras med krav på aktivt deltagande och tillfredsställande resultat.

Alliansens partier har många goda skäl att inte stödja regeringens förslag.