Vem är det som kör egentligen?

(GA)2015-12-02 08:05
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Regeringspartierna S och MP får tillsammans drygt 33% av väljarstödet i SCB:s partisympatiundersökning. Det är ett mycket lågt stöd för en regering och ett dåligt betyg på det politiska ledarskapet.

De flesta inser nog att alla regeringar ställs inför svåra utmaningar där det inte finns några enkla lösningar. Det är sättet på vilket regeringen har hanterat, eller snarare, inte har hanterat utmaningarna som tär på förtroendet. Flyktingmottagandet, till exempel, har havererat och myndigheter larmar om ett tillstånd som kan liknas vid kaos. Regeringens oförmåga att agera i tid visar att den saknar ledarskap.

Ledarskap handlar om att skapa förtroende och en sprida en känsla av att man vet vad man sysslar med.

Om man ser styret av landet som en gemensam bilresa, så är riksdagsvalet den process där vi dels beslutar vart vi ska åka och dels beslutar vem som ska köra. Valet 2014 gav ingen tydlig vinnare vilket resulterade i en historiskt svag regering. Vi är alltså inte riktigt överens om vart vi ska och den som utsågs att köra har ett svagt stöd hos passagerarna. Det svaga stödet för föraren och de skilda uppfattningarna om resans mål innebär att de partier som sitter i baksätet får, och ska ha, stort inflytande. I baksätet sitter också representanter för olika intressen, opinionsbildare och vanligt folk. Det gäller för föraren att skapa förtroende hos passagerarna för sitt sätt att köra bilen. Mjuka inbromsningar och snygga kurvtagningar ger en lugn och säker färd, vilket skapar förtroende för den som kör.

Men regeringen har istället lyckats uppvisa en enda lång radda av hastiga inbromsningar, våghalsiga omkörningar och oväntade 180-graders svängar.

Med gråten i halsen har man förklarat sina vägval och vi som åker med börjar tvivla på om de ens själva tror på sin förmåga. När föraren oroligt börjar flacka med blicken och istället för att hålla ögonen på vägen, börjar käbbla med de som sitter i baksätet så sprider det sig snart en oro bland passagerarna. Oron övergår i panik när det blir uppenbart att kommunikationen som ska samordna användandet av ratt, växelspak, broms, gas och koppling inte alls verkar fungera. Fler och fler frågar sig om vi alls kommer att nå målet för resan, eller om det kommer att sluta med en rejäl dikeskörning. Det är det som visar sig i SCB:s mätning.

Det politiska ledarskap som efterfrågas är det samma som karaktäriserar en skicklig bilförare: Framförhållning, förmåga att anpassa farten efter väglaget och ett tryggt och resolut agerande i svåra och hastigt uppkomna situationer.

Regeringen har hittills inte lyckats uppvisa något av detta. Antingen får de skärpa sig, eller så riskerar de att bli av med körkortet.