Det analyserades och skrevs mycket i valrörelsen om hur liten skillnad det var mellan partierna och alternativen. Jag protesterade mot detta redan då. Och nu i samband med den rödgröna budgeten – ja, då ser man inte mycket av sådana resonemang. Det har blivit helt uppenbart att skillnaderna mellan alternativen är stor. Borgerligheten och de rödgröna har helt olika bild av hur man skapar ett starkt samhälle och en stark välfärd.
Möjligen var det sant att det fanns retoriska likheter. Både Moderaterna och Socialdemokraterna ville i valrörelsen åtminstone se ut som de låg nära varandra. Men i praktiken, när retorik ska bli praktisk regeringspolitik, så står de plötsligt långt ifrån varandra.
Gjort är gjort. Men att Fredrik Reinfeldt aviserade sin avgång redan på valnatten ser mer och mer ut som ett felaktigt beslut för var dag som går. Moderaterna, det största oppositionspartiet, har i praktiken försatts i ett ledarlöst tillstånd som är tänkt att vara i ett par veckor och fyra månader till.
Det är inte precis idealiskt nu när man kan se, höra och känna hur en regeringskris kommer rusande.
Hur ska de borgerliga partierna agera? Ska de på något sätt hålla tillbaka sitt eget budgetförslag för att undvika att Sverige försätts i en regeringskris, om Sverigedemokraterna röstar på Alliansens förslag?
Jag tycker inte det. Alliansens företrädare har sågat den rödgröna budgeten jäms med fotknölarna. De dömer ut den som på många sätt skadlig till Sverige. Och det gör de av ärliga och väl underbyggda skäl.
Då kan man ju inte i nästa skede på något sätt bidra till att denna rödgröna budget, med svår slagsida åt vänster, passerar riksdagen.
Det är som Svenska Dagbladet uttryckte i torsdagens huvudledare, under rubriken "Avsätt regeringen":
"Borgerligheten må ha förlorat regeringsmakten, men kan ändå inte frånsäga sig ansvar för landets utveckling."
Bara för att regeringen är svag får inte oppositionen också göra sig svag. Man måste göra sitt bästa för att påverka regeringspolitiken så att den blir mindre skadlig för Sverige. Alliansen måste stå stark, även om man är en moderatledare kort.