Vi pratar ganska mycket här på GT om hur vi som lokaltidning ska hantera alla rykten som uppstår om och kring asylsökande och ensamkommande runt om på Gotland.
Det blir väldigt konstigt att dementera rykten om saker någon har hittat på eller valt att sprida vidare ändå. Det blir också konstigt att inte alls ta upp alla dessa rykten som far runt, inte minst för att upplysa om vad som är sant och inte.
Det bästa är ju om vi rent allmänt blir bättre på källkritik. Istället för att sprida vidare ett rykte kan man fråga källan för detsamma om det verkligen är sant och, i förekommande fall, om man polisanmält.
Blir svaret ”det är ändå ingen idé att polisanmäla, det mörkas bara” borde trovärdigheten i det hela sjunka några grader. För man anmäler väl inte ett brott enbart för att få uppmärksamhet?
Nyss försökte jag reda ut fakta för ett påstående som spreds på Facebook att sedan december skulle elva våldtäkter ägt rum, runt om på Gotland. Detta skulle vi i medierna tillsammans med polisen medvetet ha mörkat.
Om det nu skulle vara sant undrar jag hur vi lyckats få med alla utsatta och deras anhöriga i denna mörkning.
Källan för påståendet var hemlig och gick inte att nå, jag kunde säga en tid när jag skulle ringa ett nummer så skulle hen koppla in telefonen som annars var avstängd.
Där nånstans gav jag upp och lämnade mitt telefonnummer och information om källskydd. Ännu har inte denna person som sitter inne på detta sprängstoff hört av sig. Så hen är väl med i den stora mörkningen själv.
Jag tror att alla känner en oro för hur det ska sluta med de stora flyktingströmmarna i Europa. Men om man är orolig för sin egen säkerhet för att det kommer ”främmande människor” finns det ett utmärkt botemedel: ta kontakt. Eller om du inte vill, ta reda på vilka de är och varför de kommer. Se bilderna från Homs och Aleppo, se på barnen som desperata föräldrar lyfter in i tåg och på båtar med förhoppningen att de ska komma i säkerhet.
Vad är det som är så skrämmande med dessa barn och ungdomar? Vad är det som gör att somliga blir så heligt förbannade när dessa ungdomar är gärningsmän men att man rycker på axlarna när tusentals flyktingbarn försvinner eller när det är de som är offren för vidrigt sexuellt våld under sin flykt till tryggheten?
Det finns en tydlig rågång för vad oron bottnar i, inte minst när man lyssnar på folket i Fårösund. De som jobbar som volontärer ser ett stort antal människor i behov av hjälp som man inte kommer att kunna hjälpa.
För dem som inte jobbar med asylboenden eller ensamkommande barn och ungdomar gäller oron mer hur stor andel av befolkningen som kommer att vara bofast jämfört med asylsökande. Som att det i sig utgör ett hot av något slag.
Rykten som inte kan bekräftas tas som sanningar medan de få fakta som delges avfärdas som att man mörkar sanningen.
Vi har ett fantastiskt samhälle där vi som medborgare lätt kan kontrollera fakta. Hör du talas om brottslighet som aldrig rapporteras i medier? Ring polisen och begär ut anmälningarna och kolla. Eller tipsa en journalist.
Men ha också i åtanke att anledningen till att du inte läst eller hört något om saken helt enkelt kan bero på att den inte har hänt.