LO:s partihandel

För många år sedan, 1988 tror jag det var, skrev jag en rapport för Timbro om LO:s stöd till Socialdemokraterna. Jag minns inte vad den kalkylen slutade på, men det stod fullkomligt klart att Socialdemokraterna, genom LO, disponerade gigantiska resurser.

Det var i den vevan, i slutet av 80-talet, som den så kallade kollektivanslutningen avskaffades. Ett djupt omoraliskt system där LO-förbunden anslöt sina medlemmar till Socialdemokraterna, vare sig de ville eller inte. Socialdemokraterna hade intäkter från hundratusentals medlemmar som röstade på helt andra partier.

Men att kollektivanslutningen försvann innebar ju inte att de ekonomiska banden mellan LO och partiet har försvunnit. LO pumpar fortfarande in mångmiljonresurser i Socialdemokraterna. Kontanta pengar, men också stort understöd i form av arbetsinsatser av LO-anställda, opinionsbildning etcetera.

I valet 2010 var det bara ungefär hälften av LO-medlemmarna som röstade på Socialdemokraterna. Vilket inte hindrar att parti och fack har en oerhört intim relation där den inte tycks finnas några spärrar.

Därför sitter LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i partiets högsta ledning och därför var Stefan Löfven på plats i går och talade inför 500 delegater som församlats för att anta LO:s valplattform. Där talade han om "vårt parti" och att parti och LO "måste hålla ihop".

Det är naturligtvis en sjuk relation när en facklig organisation så totalt allierar sig med en partipolitisk organisation som så många av dess medlemmar inte vill veta av. Det är lätt att förstå de historiska skälen till att denna relation uppstod och varför den bestod när Socialdemokraterna blev det statsbärande partiet.

Men hur har det nu tjänat LO:s medlemmar (eller ens den hälft av medlemmarna som röstade S) att organisationen nu är inne på sitt åttonde år i opposition mot en regering som den bekämpar?

 
  • Senaste opinion
  • Senaste kommentarerna
  • Mest lästa artiklarna

Ledare

Gotlänningen