Det låter som ett tillstånd man måste förvärva. TV-licens. Ungefär som om man måste vara en speciellt betrodd medborgare för att anförtros rätten att se rörliga bilder i sitt hem. Och speciellt långt borta var antagligen inte den tanken för Sveriges omtänksammaste makthavare. Det är ju inte så länge sedan som Socialdemokraterna seriöst övervägde ett parabolförbud, som skulle hindra känsliga svenskar att se icke auktoriserade kanaler från det hemska utlandet. Maj-Britt Theorin stod bakom ett sådant förslag från det socialdemokratiska kvinnoförbundet 1987. Det är bara 26 år sedan.

Det blev inget parabolförbud, men tv-licensen bestod. Och den var man tvungen att betala om man hade tv, även om man skydde de politiskt finansierade public service-kanalerna från SVT.

Licensen har alltid varit ifrågasatt, men kritiken har tilltagit när Radiotjänst börja kräva tv-licens även för datorer och smarta telefoner – apparatur som KAN användas för att se på tv men som huvudsakligen har andra syften.

I förra veckan hade regeringen kunnat börja avskaffa tv-licensen för att ersätta den med någon annan finansiering av SVT och Sveriges Radio. Det finns ett sådant utredningsförslag. Men det blev inte så. TV-licensen finns kvar i regeringens proposition om framtidens public service. Och i går kom flera domar från förvaltningsrätten i Luleå som säger att du verkligen måste betala tv-licens om du har en dator.

Vi får alltså leva med Radiotjänsts ovärdiga jakt där man försöker tvinga de sista ovilliga att betala för något som de inte vill ha. Vi får leva med en årlig straffavgift på informationsteknologi som borde vara viktig för landets utveckling och för informationsinhämtandet i en alltmer digitaliserad demokrati.

Sitt politiska mod sparade regeringen istället till att föreslå att det analoga marknätet för radio ska släckas och ersättas av digitalradio. Det innebär att 20 miljoner radioapparater blir obrukbara och värdelösa. Nästan alla radioapparater är i dag analoga – den som sitter i bilen lika väl som den som står på fönsterbrädan vid köksbordet. Den som vill fortsätta lyssna på radio tvingas köpa digitala mottagare. Och de är betydligt dyrare än de analoga.

Samtidigt finns det ju radioliknande sändningar över exempelvis internet. Så nog känns det lite som om regeringen försöker digitalisera ett ånglok. Jag tror inte det är så många som kommer att tacka för det när radion vid köksbordet förvandlas till ett bokstöd.