Doften av tjära går aldrig ur, konstaterar Lars-Ulle Gadefors när han gläntar på dörren till tjärfabriken vid Krakfot i Norrlanda. Den har stått öde i över 70 år, men tiden verkar ha stått stilla. Utanför ligger stubbar i en hög och inne i fabriken är en av pannorna fylld med smaite (finhuggen tjärved). Det är som om byggnaden väntar på att någon ska tända eld i ugnen och återuppta produktionen.
Lars-Ulle har guidat ett par studiebesök vid tjärfabriken sedan projektet ”Tjära på Gotland” startade. Det för hundra år sedan moderna sättet att utvinna tjära med ugnar slog ut den traditionella såidesbränningen i början av 1900-talet.
I början av 1900-talet byggdes flera tjärfabriker på Gotland. Den i Norrlanda drevs av Alfred Nyberg, som även startade fabriker i Ardre och Bäl. Fördelen med att bränna tjära i pannor i stället för i såide (tjärdal) var att man även kunde utvinna terpentin genom att kyla och kondensera gaserna från förbränningen.
Men även epoken med fabriker tog slut, och den gotländska tjära som nu produceras bränns i ett fåtal såiden som drivs av entusiaster inom hembygdsrörelsen.
I somras tjärströk Johan Byh ett femtontal kyrktak. Till det behövdes sex kubikmeter tjära, och nästan allt var importerat.
– Allt var tjära från Serbien, utom till kyrktornet i Fardhem. Till det hade hembygdsföreningen bränt egen tjära, berättar han.
Fardhem hade sin bästa såidessäsong för två år sedan. Av de 244 liter tjära som utvanns då sparades 210 liter för att strykas på socknens kyrktorn, och från den försäljningen fick hembygdsföreningen pengar till nya möbler i Prästänget.
Det var första gången på flera år som Johan Byh strök gotländsk tjära på ett kyrktak.
– Den gotländska tjäran är svår att få tag i. Den är ofta bokad långt innan såidet är bränt, säger Pär Malmros som är fastighetsförvaltare vid Visby stift.
De mätningar som gjorts i såiden visar att tjäran blir bäst om temperaturen är 200–300 grader. Då är den gotländska tjäran oöverträffad. Men det produceras alldeles för lite, och det är ett problem för Svenska kyrkan.
Pär Malmros påpekar att det inte bara är kvalitet bakom intresset av att få fart på den gotländska produktionen.
– Vi har tidigare använt tjära från Kina och använder nu tjära från Serbien. Vi vill att produktionen ska vara etisk och miljömässigt hållbar.
Ardre har kommit att bli något av ett centrum för projektet. Här tänds ett såide varje sommar, i år redan i april på grund av eldningsförbudet.
I Ardre hittar man även nästa steg i tjärprojektet. I kyrkans skog vid Mullvalds har tallar barkats under två års tid. Den avbarkade stammen bildar kåda och kådrik ved, tänkt att användas till produktionen av tjära. Metoden kallas katning, och har varit vanlig i Finland för att få ved till tjärbränning.
Traditionellt har gamla tallstubbar använts i produktionen, men det moderna skogsbruket gör att stubbarna inte får stå kvar tillräckligt länge för att hinna bli så kådrika som tjärproduktionen kräver.
– Barkningen av träd kan bli ett alternativ till att använda stubbar. Träden kommer att få stå ett år till, säger Pär Malmros som räknar med att veden kan brännas i ett såide 2021 eller 2022.
Kyrkan kan inte räkna med att få tillräckligt med tjära från de såiden som hembygdsrörelsen producerar. Pär Malmros hoppas därför att man kan locka någon entreprenör att intressera sig för tjärbränning. Katningen av tallstammar, mätningen av temperatur vid förbränning i såiden, erfarenheterna från de gotländska tjärfabrikerna kan bli en bra grund att stå på.
– Det skulle vara bra om någon vill driva verksamhet i mindre skala. Det kan vara både fabrik eller såide, säger Pär Malmros.
Även om den gotländska tjäran är av högsta kvalitet så behövs mer kunskap om hur man skapar en tjära som ger kyrktaken ett varaktigt skydd. Enbart tjära ger för tunna lager. Det behövs någon tillsats för att ge tjockare lager och ett bättre skydd.
Att testa tillsatser av pigment till tjära är en annan del av projektet ”Tjära på Gotland”. Vid Norrbys museigård i Väte finns 14 provytor som bestrukits med tjära där bland annat kimrök, krossat kol, sand eller järnoxid blandats i.
– Försöken med järnoxid har varit lyckade, säger Pär Malmros.
Han tillägger att man nästa sommar troligen kommer att stryka något av kyrktaken med pigmentblandad tjära. I vilken socken är inte klart ännu.
