När festfixarnas mästerfixare fyllde 60 så skulle det bli ett party som toppade massmedia i veckor. Så var det tänkt. Och så blev det. Århundradets fest regisserades naturligtvis av fixaroraklet himself, Micael Bindefeld. Och bjudlistan bestod inte av några bedagade B-skådisar, utan av den absoluta eliten. Partiledare, artister och andra superaktuella personer som dagligen ses i tidningar och i TV.
Även om det finns gott om utrymme i Tel Aviv så har ändå jättefester sin begränsning. Alla får inte plats. Landshövdingen på ön brottas med samma problem. Det måste till en prioritering bland presumtiva gäster. Den stora skaran hamnar utanför. Och det är där man finner gnällspikarna. ”Om så Micke eller Anders hörde av sig personligen, så skulle jag ändå nobba”. Så kan det låta bland oss som hamnade utanför. Skitsnack förstås. Rönnbären är som bekant vackert röda, men förbaskat sura. Själv skulle jag inte tveka en sekund. Tänk att få rumla under palmerna i Israel med Ebba Busch Thor, Carola och Pilla Wahlgren. Det vore något det.
Men dessvärre så hade jag tvingats tacka nej, av tre skäl. Bella har varit lite krasslig, jag väntar på mina nya glasögon och så är det Klinte marknad i dag. Hittade nämligen ett vackert renskinn på Slite marknad och har efter lång betänketid beslutat att bli ägare till detta i dag, eller senast på onsdag på Stortorgdagen i Hemse. Om det finns kvar, men det lär det göra eftersom prislappen skulle få en fattigpensionär att sätta havregrynsgröten i halsen. Fast å andra sidan så är min budget inte heller mycket att hurra för, lutar snarare mot en halv kartong kokosbollar.
Att Brynäs är ett populärt ishockeylag skriver alla under på, möjligtvis med undantag av djurgårdaren Bengan Zettergren. Men vad fan är det som händer borta i Gävle? Tror knappt mina ögon när jag läser att anrika Gavlerinken ska byta namn till Monitor ERP Arena. Fattar att det handlar om en herrans massa pengar, men ändå. Jag är skeptisk. Liksom jag är till personer som påstår att hösten är den bästa årstiden. Regn, blåst, kyla och vissna löv, vad är det för bra med det?
Lelleträffen återkommer efter några viloår. En fest för medelålders mc-entusiaster. Själv har jag körkort på tung hoj. Man fick det på köpet när man tog körkort på bil på den tiden då asfalterade vägar ännu var något obekant. Har dock aldrig grenslat en motorcykel och ämnar inte göra det nu heller. Men gläds med Lelle och hans vänner.