Andreas Forsberg, 43, flyttade till Visby i mitten av 2000-talet och har under åren arbetat för lokala entreprenörer som Max Hansson, Johan Hellström, Johan Gate, Peter Nilsson, Roy Abdel-ahad, Pigge Werkelin och Tino Goetze. Andreas är lite av en doldis – men hans skapelser syns nästan överallt på Gotland. Vi möter honom i hans hus på Mellangatan i Visby. Direkt hörs tonerna av Bob Dylan.
– När man sitter ensam och jobbar vill man ha med sina kompisar. De som hängt med mig i livet är just Bob Dylan, Ulf Lundell och Bruce Springsteen. De betyder mycket och är alltid med, säger Andreas Forsberg.
Han är född och uppvuxen i Köping i Västmanland. En stad som inte är obekant för dem som sett "I en annan del av Köping" och känner till tv-stjärnan Filip Hammar.
– Köping en liten småstad och det har alltid passat mig väldigt bra. Jag är en småstadskille. I en mindre stad känner man att det går att få mycket uträttat, jag gillar att vara i små och effektiva nätverk.
Och ja, Andreas och Filip känner till varandra. De är nämligen jämnåriga, men de har tagit två olika vägar i livet.
– Filip Hammars föräldrar jobbade precis som mina i skolan. Vi har firat midsommar och sådant ihop när vi var små, säger han.
Drömmen om att bli arkitekt tog fart redan som ung. Då vann han en tävling i Kalle Anka-tidningen – där man skulle bygga ett hus till någon i Ankeborg. Vinnarna skulle krönas till kung och drottning av Legoland.
– Jag byggde ett kärlekshus till Kalle och Kajsa. Tänk dig själv om att du är ung och vinner en sådan tävling och får vetskapen att jag blir kung om jag bygger hus... Då tänker nog många att det är en bana som man ska ge sig in på. Vi fick även åka en kortege på Legoland, säger Andreas och visar upp den kungakrona och spira som han fick på Legoland.
Han inledde sedan sin utbildning till arkitekt på Chalmers i Göteborg. Men förstod snabbt att det kanske inte var platsen som han ville vara på.
– Jag började där, men det var inte riktigt det som jag hoppades på. Rastlösheten och sökandet efter ett utlandsår på ön Tasmanien gjorde mig väldigt självständig. I Göteborg blev det för homogent och jag hade en stark känsla av att man skulle bli formad på samma sätt som alla andra arkitekter. Efter det att Berlinmuren föll hände nästan allt inom arkitektur i Berlin. Så jag kände att jag var tvungen att dra dit och det var tack vare utlandsåret som jag vågade sticka. På ett jullov satte jag mig under två veckor i skolkaféet på Hochschule der Künst och tjatade på alla att jag skulle få gå där, säger han och fortsätter:
– Till slut kom jag in. Jag fick träffa alla de där stjärnorna som fanns där, det var en jätteviktig tid för mig. I Berlin gillade jag det smutsiga och att man skulle göra allt själv. Det var lite som Visby var för kanske 20 år sedan, då fanns det en kreativitet och man pratade mer om möjligheter än regler och restriktioner, säger Andreas Forsberg.
När blev Gotland blev din hemvist?
– Under min uppväxt var vi varannan sommar på Österlen och varannan på Gotland. Så i ärlighetens namn hade vi lika gärna kunnat sitta nere på Österlen, i Kivik eller något liknande. Men under min första riktiga semestersommar som vuxen hyrde jag ett hus på Klinten och det fortsatte jag göra under några år. Sedan övergick det till att jag besökte Gotland under helgerna. Det är en klyscha att jag går vid havet med det karga, men det fungerar på mig. Jag trivs väldigt bra med det.
När sonen Mondrian skulle födas flyttade Andreas ner till Gotland.
Det är snart tolv år sedan.
– Det är det livsval som är jag mest stolt över i mitt liv. Jag vågade lämna Stockholm för Gotland. Nu har jag ännu kvar pendlandet och det berikar mitt liv, samtidigt som jag varje morgon som jag vaknar upp på ön tycker att det känns lyxigt att jag får bo här. Jag gillar att det är isolerat och det är då jag trivs som bäst. Det är lite som Berlin, tätt inpå att muren hade fallit var känslan att det ännu var väldigt isolerat efter det att muren hade fallit. Jag mår väldigt bra på öar.
Hans hus på Mellangatan är nu även hem åt hans nya bolag Forsberg Arkitektur. Marken i innerstan fick Andreas Forsberg köpa av Max Hansson under tiden som han ägde Payex. Forsberg har själv ritat huset som nu har visats upp i mängder av tidningar och även blivit omtalat i branschen.
Historien bakom köpet av marken är intressant. Den började med att flera andra arkitekter hade arbetat med att få till en spång mellan två av Payex hus.
En uppgift som Andreas Forsberg till slut lyckades lösa:
– Jag gick och kollade på det där utrymmet och kom till slut på en lösning. Max ville verkligen få till den, så att han kunde gå mellan husen. Sedan hade han marken här och visste inte vad han skulle göra med den. När jag skulle separera från min sons mamma ringde jag Max och frågade om jag kunde få köpa marken. Efter tre månaders förhandling fick jag till slut göra det. Max var på sitt sätt och det tog en liten stund att förhandla, säger Andreas Forsberg och ler åt minnet.
Vilka var de första projekt som du genomförde på Gotland?
– Det var spången och "kuben" ute på Furillen.
"Kuben" som Andreas Forsberg talar om är "Studio Furillen" på norra Gotland som är en av öns mest iögonfallande byggnader. Det kubiska huset är byggt i rödrostigt corténstål. Tanken bakom utformningen är att det skulle fungera som en mötesplats för kreativitet och boende. Byggnaden prisades med tidningen Arkitekturs debutpris och var även nominerad till Kasper Salin-priset.
"Kuben" och spången i Visby innerstad var alltså startskottet på Gotland. Sedan dess har Andreas Forsberg börjat arbeta med de största fastighetsägarna och entreprenörerna på ön.
– De är bittra konkurrenter, men i bland är de kollegor. Det som jag lärt mig är att fastighetsägarna är väldigt starka personer och karaktärer. De är otroligt viktiga för Gotland. Jag har många av dem som kunder, säger Andreas Forsberg.
Varför tror du att de vänder sig till dig?
– Jag tror att de någonstans uppskattar den höga ambitionsnivån som jag har. Jag vill alltid lägga till någonting och alltid försöka svara på någon slags större fråga utan att för den delen bli krånglig.
– Det är en blandning av kreativitet, hårt arbete och envishet som på något sätt har gjort att många projekt förverkligas. Men samtidigt är jag alltid ärlig mot beställarna, jag brukar säga att de kommer kunna få igenom 80 procent av det de önskar. 100 procent kommer aldrig att gå. För att arkitektur ska kunna skapas i dag är det många kompromisser som måste till, säger han.
För många arkitekter är tidskriften Arkitektur branschtidningen nummer ett. Tidskriften har uppmärksammat fyra av hans projekt. Det är hans eget hus, "kuben" på Furillen, lägenhetshotellet på Kolgården vid A7 samt senast en betongvilla som pryder framsidan på Arkitekturs sommarnummer.
– Jag är ganska osentimental. Men i min värld är beviset på lite större uppskattning de projekt som man fått in i Arkitektur, en tidskrift som funnits i över 100 år. Om man får projekt i tidningen samtidigt som det är en byggboom så visar det att man gjort något som har en ganska hög verkshöjd. Jag har fått med fyra projekt och tre av dem är Gotlandsprojekt, säger Andreas Forsberg.
Vad säger du till dem som tycker att Kolgården och att nya hotellet Kokoloko är ganska lika?
– Någon gång har jag fått frågan om det bara ska byggas plåthus. Men nu har vi byggt två stycken, ett på A7 och Kokoloko. Då brukar jag svara att det har byggts rätt många putsade hus under åren ... Det kanske är 25 procent som är lika och 75 procent som vi har skruvat på och förbättrat, säger Andreas Forsberg.
Han säger att det var en tillfällighet som gjorde att han till slut fick rita Kolgården och det nya hotellet.
– Det var Johan Gate som var väldigt modig och bytte ut ett typhus till ett arkitektritat hus på Kolgården. Det var ett initiativ från hans sida. Där är lägenhetshuset i Melrose Place-förebilden och den innegård som gör att man kan springa mellan olika lägenheter. Nu fick jag förfina det på Kokoloko med en annan komposition.
Andreas Forsberg har även varit med och projektlett arbetet kring inre hamnen tillsammans med Sara Lindh på Region Gotland. Ett arbete som han tyckte väldigt mycket om.
– Vi drev processen väldigt konkret, det här är visionärt men är väl underbyggt av fakta. Visionen är inte ett luftslott, säger Andreas Forsberg.
Han är tydlig med att det ändå finns en del att önska kring arkitekturen på Gotland. Han menar att det finns ett arbete att göra där.
– Bristen på Gotland är att man hamnat i ett läge med arkitektur och stadsbyggande som är ganska visionslöst. Vi hamnar i vardags- och sakfrågor utan att ha någon vision. Jag tycker att man plottrar sönder staden, säger han och fortsätter:
– Vi borde tänka på hur vi kan bygga den nya staden tillsammans med världsarvet. Nu har vi mer den gamla och den nya staden, jag skulle vilja att man tänker på hur de kan berika varandra tillsammans. I dag ser man de olika intressena som konflikt eller problem, man borde i stället se hur de kan fungera ihop. Det blir en mer intressant stad om man jobbar ihop, säger han.
Sedan några månader tillbaka driver han eget efter att han valt att lämna byrån Tyréns som 2016 köpte upp AQ Arkitekter som han drev tillsammans med två andra delägare och 60 medarbetare.
– Vi hade sedan 1997 byggt upp företaget till vad det var då. Vi fick en väldigt bra deal med Tyréns och vi kunde följa med in i företaget. Vi hade ingen deal kring att vi var tvungna att stanna kvar. Men så kom vi till en punkt när vi inte riktigt såg på verkligheten på samma sätt, då valde jag att lämna, säger Andreas Forsberg.
Vad är drömjobbet att få göra framöver?
– Jag har gjort ett annorlunda hus i stål och ett annorlunda hus i betong. Nu är drömmen om att få göra ett extraordinärt hus i trä. Det hade varit jättehäftigt att få göra det, men jag har ännu inte fått någon sådan beställning, säger han.
Om vi skulle summera karriären – känns det som att du skulle kunna lägga av nu?
– Alltså, det här är mitt enda stora intresse. Jag är rätt dålig på vardagar och helger är också ganska diffust för mig. Jag är inte bra på traditionellt veckoliv. Det finns inget annat än hus och jag måste få rita. Jag skulle inte fungera som människa utan att få rita hus.
