Hansakatastrofen fortsätter att väcka intresse 75 år efter den ödesdigra gryningen den 24 november 1944, då Gotlandsbolagets fartyg torpederades och 84 människor miste livet.
– Vi blev tagna av det intresse som åhörarna visade när jag och Lars Kruthof höll föreläsningar om Hansa i samband med 70-årsminnet, berättar Jakob Ringbom.
2014 gav Jakob Ringbom ut romanen ”När äppelträden blommar”, som handlar om utredningen om Hansakatastrofen. Nu arbetar han och Lars Kruthof med en ny bok.
– Jag trodde jag var klar med Hansa, men de frågor vi fick efter föreläsningarna visade att mycket ännu saknar svar. Främst motivet bakom torpederingen.
Pusselbitarna har lagts en efter en. På en bit av styrhytten som flöt iland i Stockholms skärgård tolv dagar efter katastrofen satt Hansas skeppsur, som stannat klockan 05.57. Tidpunkten för torpederingen kunde fastställas.
Den 12 maj 1945 lämnade Hansakommissionen, som regeringen tillsatt, sin slutrapport. Den slår fast att Hansa sänkts av en torped, men säger inte vilken nation som låg bakom. Det dröjde ända till 1964 innan nationaliteten fastställdes. Den tyske sjöhistorikern Jürgen Rohwer hade gått igenom ryska och tyska källor för att se vad som hänt 23 svenska fartyg som förlist under kriget, och kom fram till att Hansa sänktes av en rysk ubåt.
En ny pusselbit lades den 15 juni 1988, då forskningsfartyget Altair hittade vraket. Exakt plats för förlisningen fastställdes, och det visade sig att Hansa låg nära sju kilometer från den officiella förlisningsplatsen.
Fyndet inspirerade GA:s chefredaktör Jurgen von Zweigbergk och Roger Bengtsson att ge ut ”Den torpederade gotlandsbåten”. De lyckades få en officiell bekräftelse från Moskva att det var den sovjetiska ubåten L-21 under befäl av kapten Mogilevskij som sänkte Hansa.
I maj 2007 undersöktes vraket på nytt, den här gången av Deep Sea Productions, som samlade bilder till tv-serien "Vrakletarna".
2014 publicerade frilansjournalisten Staffan Berglind ”Hansa har sänkts”. Han hade redan 1993 fått tillgång till den hemligstämplade delen av Hansakommissionens rapport, och kunde ge en bredare bild av katastrofen.
– Jag började samla material 1991 och tänkte presentera vad jag kommit fram till vid en föreläsning i Visby vid 60-årsminnet. Men den stoppades. Då bestämde jag mig för att publicera materialet i bokform, berättar han.
Staffan Berglind tror att föreläsningen stoppades för att han kunde visa att Sverige hjälpt tyskarna med transporter av materiel, och att sänkningen av Hansa var en vedergällning från Sovjetunionen.
– Hansa var vitmålad och upplyst. Jag har svårt att se att det var ett misstag. Dessutom hade en sovjetisk ubåt 13 dagar tidigare försökt torpedera Hansa, säger han.
I sin senaste forskning har Jakob Ringbom fått tillgång till krigsdagböcker från flera andra sovjetiska ubåtar som tjänstgjorde i Östersjön hösten 1944. Han anser att det är fel att bara dra slutsatser från ubåten L-21:s attackdagbok, och tycker sig ha fått en tydligare bild av den sovjetiska aktiviteten. Han förfäktar en annan teori, att torpederingen av Hansa var ett misstag. Kapten Mogilevskij förväxlade Hansa med ett tyskt truppfartyg.
– Jag är säker på att de inte var ute efter Gotlandsbolagets båtar, säger han.
Jakob Ringbom räknar med att den bok han och Lars Kruthof arbetar med kommer ut nästa höst, eller under 2021.
